Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gustaf Brandt. Carl Olof Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
carl olof rosenius
•s7 1
I främsta rummet var det det praktiskt kristliga
fromhets-lifvet och dess yttringar i en aldrig sviktande brödrakärleks tjänst,
som så intimt länkade de bådas öden samman. Utan tvifvel gaf
härvid Scotts praktiska verklighetssinne den mera spekulativt
lagde Rosenius en viss hälsosam motvikt, liksom metodismens
utåtvända karaktär och sinne för energisk aktivitet gifvetvis
kunde gifva väckelsen många impulser åtminstone i yttre
afseenden. — Scotts allra förnämsta insats var emellertid, att
han beredde Rosenius plats i sin allt mera omfattande verksamhet.
Den engelske metodistpredikanten öppnade väg för den svenske
lekmannapredikanten.
Från och med 1840 stod det nya arbetsfältet öppet för
Rosenius. leke utan tvekan inlät han sig därpå, men han såg Guds
vilja däri och ägnade sig från första stund med energi åt sina
uppgifter. Ifrån föräldrahemmet visade man ingen motvilja mot detta
steg.1 Från våren 1840 befinner han sig alltså i Stockholm såsom
Scotts biträde, närmast som lärare i den skola, som af kolonien
grundats. Göromålen ökades snart och lade till en början
uteslutande beslag på honom. Först vid slutet af året, nämligen på första
söndagen efter jul, höll han sin lörsta predikan i den nu färdiga
»engelska kyrkan». 1841 företog nu Scott sin ofvan omtalade
resa till Amerika och England, och Rosenius fick vikariera för
honom och sålunda steg för steg arbeta sig in i den verksamhet, som
sedan skulle blifva hans egen.
’ Emellertid hade många af hans vänner bland
norrlandslä-sarna och betänksamma meningsfränder äfven på andra håll funnit
hans nya verksamhet och isynnerhet samarbetet med en
metodistpredikant ytterst misstänkt. Rosenius nödgades upprepade
gånger taga till orda om sitt förhållande till metodismen och sin
uppfattning om densamma. Ur dessa meddelanden kunna vi få
en ganska klar bild af det verkliga förhållandet. Har Rosenius
närmare påverkats af metodismen, och hvilket var det arf, som
han mottog af sin »andlige fader»?
Belysande är särskildt ett bref i januari 1841 till en af hans
ungdomsvänner, numera anställd som präst i Norrland ,2
Förebråelsen för att hafva öfvergått till metodistkyrkan afvisar han
helt och hållet. Enligt hans mening verkade metodismen här i
Sverige icke för sin karaktäristiska läroåskådning, den ställde sig
1 L. sid., 49.
2 L., sid. 57 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
