Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gustaf Brandt. Carl Olof Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
carl olof rosenius
375
den, finnes till förrän man tror, samt 3) den salighetsordningen,
att synderna skola först förlåtas — som sker den stund våra ögon
öppnas så, att vi se, tro och emottaga den förut oss förvärfvade
förlåtelsen — och sedan aflåtas uti den dagliga bättringen.
Här möta trenne typiska kardinalpunkter i Rosenii egen
förkunnelse.
I 5 årg. af Pietisten har Rosenius dessutom gjort ett utdrag
ur Ruthströms s. k. »apostoliska predikan för prester», skrifven
under hans landsflykt.1 Särskildt Ruthströms här gjorda uttalande
om förhållandet mellan lag och evangelium, att »i predikan och
själavård skall man framhålla båda, men därjämte visligen dela
sanningen», stryker han härvid under.
Nu är det emellertid att märka, att Rosenius i sina utdrag af
Ruthström tagit blott det mera moderata. Ruthströms
ståndpunkt representerar i många hänseenden en extrem herrnhutism2,
som Rosenius nog hade svårt att godtaga.
Redan nu bör framhållas, att Rosenius, tack vare en
medfödd misstänksamhet mot extrema religiösa lifsyttringar, icke hade
egentliga förutsättningar för att acceptera det mer eller mindre
långt gående pietistiska betraktelsesättet om den fria nådens
an-nammande och den brist på sund fromhetsutöfning, som
herrnhutismen ådagalade. Iian var för visso en känslans och fantasiens
man, men hade en god motvikt i en påfallande intellektualistisk
begåfning. Otvifvelaktigt hade han också svårt att förlika sig med
herrnhutismens samfundsorganisation, som äfven den innebar ett
visst skattande åt den yttre enhetens och formens betydelse.
Emellertid äro likheterna större än motsatserna.
Karaktäristiskt är, hur Rosenius liksom tvingar sig till att reagera mot
den öfverdrifna känslosamhet, som röjer tydliga herrnhutiska
inslag, ocli likväl oemotståndligt drifves att anslå samma toner
som herrnhutismen. Likheten mellan de af honom författade
andliga sångerna och Zions nya sånger t. ex. är alldeles påtaglig.
Den punkt, hvari sambandet med herrnhutismen fick en
särskild betydelse för honom, var frågan om lag och evangelium.
Herrnhutismens antinomistiska tendenser äro obestridliga. Vi
ha ofvan sett, att Rosenius af naturen hyste en viss
misstänksamhet mot laganvändningen, ett drag från de evangeliska Lutherlä-
1 Pietisten V, sid. 139 ff.
’’ Nils Jacobsson: Från en forskningsresa till Herrnhut, K. A. 1903,
sid. 71.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
