Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gustaf Brandt. Carl Olof Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
carl olof rosenius
•s7 1
Till stöd för denna sin åskådning menar han sig näst Bibeln helt
och hållet kunna andraga Luther, som han flitigt citerar och
utlägger.1
Sommaren 1843 hade Rosenius vid ett besök i Finland
sammanträffat med målsmännen för den egenartade savolackska
pietismen och särskildt dess förnämste ledare, den förutnämnde
bonden Paavo Ruotsalainen. Redan vid detta tillfälle hade han fått
samtala med dem om deras egenartade uppfattning och därvid
själf framlagt sig egen grundåskådning, som helt skilde sig från
deras.2 I ett bref till en broder i södra Sverige, af den 2/2 1844,
ger han en utförlig beskrifning på deras lära3, som han fann helt
stridande mot Bibeln och alldeles utan möjligheter att gifva en
människa verklig frälsningsvisshet och själaro. Frågan om
helgelsen, som onekligen i dessa kretsar fått en ytterst egendomlig
lösning, så vidt vi kunna se utan motsvarighet i Sverige, väckte
speciellt hans ogillande. Han menade, att Paavo och hans
anhängare alldeles lämnat Bibeln, då de yrka på samvetets bundenhet
och lefvernets frihet från lagen. Tvärtom, framhåller Rosenius
— och vi stöta på en kardinalpunkt af största vikt i hans egen
förkunnelse — tvärtom lär Bibeln: samvetets frihet och lefvernets
bundenhet, köttets korsfästande.
Någon tid efter detta möte mellan Rosenius och den finska
pietismen kom just en af dess egna anhängare, prästmannen Fredrik
Gabriel Hedberg, till en liknande, ehuru långt häftigare kritik af
Paavos åskådning samt trädde i förbindelse med Rosenius, med
hvilken han flera gånger personligen sammanträffade och under
flera år stod i en mycket liflig korrenspondens.
Förhållandet mellan Rosenius och Hedberg förefaller hafva
varit af en viss betydelse. Båda befunno sig, som ofvan antydts,
i hufvudsak på en och samma religiösa linje — ett ömsesidigt
inflytande var helt naturligt. Det ser dock ut, som om Hedberg
öfvervägande haft det inflytandet på Rosenius, att denne bragtes till
en viss hälsosam själfbesinning just i de stycken, som lättast kunde
1 F. Landgren yttrar i Tidskrift för Sv. Kyrkan 1849, sid. 319 (not) om
detta Hedbergs tolkande af Luther, att härpå kan tillämpas ett yttrande af
denne själf: »Nach meinen Tode werden viele meine Bücher herfür bringen
und die anziehen, und werden daraus allerley Irrthümer und ihre eigene
Fantasey bewähren und bestätigen wollen».
2 Bref den 2 febr. 1844. L., sid. 93 f.
3 Ibm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
