Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Nathan Söderblom. Ärkebiskop Stefans invigning i katedralen i Sens år 1164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärkebiskop stefans invigning i katedralen i sf.ns ar i 164 389
hållna i rödt. Titeluppslaget utgöres i handskriften af folio 25
verso och 26 recto, jämte de därpå följande fyra sidorna (blad
26 verso, 27 båda sidorna och 28 framsidan), för hvilkas innehåll
här redogjorts. Den första af dessa sidor finnes afbildad i denna
uppsats. Dessutom återgifves clet blacl, som närmast intresserar oss,
därför att det innehåller ritus för biskopsvigning.
Benedictio efiiscoporimi befinner sig i handskriften på framsidan
och större delen af baksidan af bladet 20, sålunda före den egentliga
titeln till mässordningen. Vår utmärkte kännare, förste
bibliotekarien dr Isak Collijn, har haft godheten att åt mig afskrifva formuläret
ifråga jämte de tillsatser, som i yttre marginalen på bladets baksida
fogats därtill af en senare hand. Jag återgifver det här under
sammanställning med den ritus, som är betygad i äldre romerska
handböcker och kyrkoordningar. Af gammalt funnos tvenne
hufvud-typer för riterna i Västerlandet, en från Rom, en utbildad i Gallien.
Som vi skola se, sluter sig vigningsriten i Stockholmshandskriften
till det romerska bruket, som vid tiden för handskriftens
tillkomst var på väg att uttränga det galliska formuläret äfven i
Frankrike. Det senare har dock skänkt kyrkans senare vedertagna
ceremonier åtskilliga ej oviktiga bidrag.
I de tre sakramentarier, efter hvilka Duchesne i Les origines
du culte chrétien rekonstruerar den romerska ritus för biskopsvigning,
■— nämligen 1) det af Joseph Bianchini år 1735 utgifna manuskriptet
från 600-talet i domkapitlets bibliotek i Verona, innehållande partier
från tiden före Gregorius och därför benämndt det leoninska, 2)
det som hänföres till påfven Gelasius († 496) och som återfinnes
i en rad handskrifter från åttonde århundradet, den äldsta utgifven
af Tommasi och Muratori, samt 3) det gregorianska, som återfinnes
i afskrifter af det sakramentarium, som Hadrianus på begäran
sände till Karl den store omkring 780 eller 790 — begynner akten med
en uppmaning till bön, som ej har motsvarighet i vårt manuskript.
Akten inbäddades i mässan. Om platsen, där vigningen skulle
inskjutas, rådde sedermera ej fullständig enighet. Enligt Martene
(I, VIII, 10,14) insattes den af de flesta urkunderna före evangeliet.
Ett fåtal yngre ritualböcker förlade vigningsakten före den tysta
bönen, åter andra till präfationen. Vi hålla oss här till den i Rom
tidigast stadgade seden, som infogade biskopsvigningen omedelbart
före evangeliet. Efter gr aduale följde sålunda omedelbart påfvens
uppmaning till de närvarande att bedja:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
