Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Martti Ruuth. Karl XII i den mystiska separatistiska profetians ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
martti ruuth
rika Eleonoras tronbestigning och i anledning af hennes då afgifna
regeringsförsäkran i juni 1719 skrifvit. Ur det förstnämnda
dokumentet framgår, att Schäfer ännu i slutet af 1715 fasthöll vid sin
tro på, att Karl XII såsom Guds synnerliga redskap vore under
hans utomordentliga beskydd och att konungens förnedring ännu
skulle genom en Guds underbara ledning förvandlas till upphöjelse
i likhet med hvad Schäfer trodde om sitt eget lifs kommande
skic-kelser. I den senare skrifvelsen gifver han luft åt en bitter känsla
af besvikenhet såväl beträffande den nya härskarinnan som den
aflidne konungen. Och i ljuset af de domsutsagor, som Schäfer
här utslungar, träda tydligt i dagen de förhoppningar, hvilka
Schäfer och hans trosfränder ställt på såväl konungen som hans krönta
systers väntade inskridande till förmån för »de troendes»
rättfärdiga sak. I inledningen till skrifvelsen yppar Schäfer anledningen
till de däri förkunnade domsutsagorna. Det var den af prinsessan
före kröningen afgifna försäkran om, att de religiösa och kyrkliga
förhållandena i riket skulle bibehållas såsom förut. Om prästerna,
som yrkat på denna försäkran, säger Schäfer, att han icke
förundrar sig öfver deras öfvermod, men väl öfver deras dumhet,
då de lära: religio cogi non potest, och dock vilja uppehålla det
religiösa tvånget i riket. Och öfver drottningen utropar han dessa
domsord: »Tu Fru Drottning Ulrica Eleonora, är lagder på en
wåg, är wågen och alt för lätt wichtig äst Tu och funnen, för Herren
tin Gud, som tin anda i sin Hand hafver ». Längre fram, efter att
ha förkunnat såväl drottningens som rikets fall, bestyrker Schäfer
sanningen af sina förutsägelser genom en hänvisning till den
aflidne konungens öden med följande karakteristiska orcl: »Jag går
härmed så wähl igenom: såsom med min Betygan, hos Konung
Carl den XII:te och store, om hans förestående Tatis och
ÖdesMåhl eller Regements Afwäxlingar. Tron mig säkert, M[in]
H[erre]: Att Konungen hade i sinnet at fördärfwa mig, och
at låta en hård Domb gå öfwer Mig: om Han hade haft den
ringaste Framgång mot min Betygan öfwer Konungens företagande.
Men efter Herre Konungen intet lydde och trodde Guds dens
Alra-högstes Röst och h. Wilja af mit förkunnande; utan förachtade
min Ringhet, och höll Mig, Jag wet inte för hwad? Ted iag här
will lämbna onämbt! Som för mig ofelbart berättades och Herre
Konungen ted Intryck tagit och fådt af mine förföljares
Berych-tande och andel. (?) Angifwan. Så skiedde ted — At Herre
Konungen fick Tron (?) i händerna af en bedröflig utgång: Som al-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
