Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - In memoriam: D:r Anton Christian Bang †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meddelanden och aktstycken
49 r
och omfattande källforskning grundade arbeten må, förutom
det redan nämnda, här erinras om hans grundläggande verk
öfver den store väckelsepredikanten Hans NIELSEN HaugE,
— ett verkligt standard work — hans Julian den Frafaldne,
Kirken og Romerstaten indtil Constantin den store Udsigt over den
norske Kirke s Historie .wide r Katholicismen, »Den norske Kirkes
Geistlighed i Reformationsaarhundredetn, Dokumenter og Studier
vedrørende den lutherske katekismus historie i Nordens kirker, /, II.
Kirkehistoriske Smaastykker m. fl. Genom dessa arbeten och i
spridda tidskrifter nedkastade forskningsresultat härden begåfvade
forskaren icke blott fört fram sitt eget lands kyrkohistoria, utan
äfven inverkat befruktande och lifvande på grannlandens. Samma
flärdlösa rättframhet och enkla uppriktighet, som utmärkte honom
såsom människa, kännetecknade honom ock som vetenskaplig
författare. Raskt och utan omsvep sökte han sig fram till
själfva kärnan i företeelserna. Den kritiska förmågan var ej
ringa, men kanske större dock den kombinatoriska. Ehuru hans
antaganden och kombinationer ofta på ett slående
sättbekräf-tades af senare forskningsresultat, kunde de dock någon gång
måhända hafva tålt vid en något starkare luftring i själfkritikens
brinnande ugn, innan de släpptes ut i en kall och kritisk värld.
Den 2 maj 1893 blef Bang kyrkominister och ådrog sig
såsom sådan till den grad den »regerande» stortingsmajoritetens
missnöje, att den passade på att honom själf till straff och
andra till varnagel indraga hans professorstjänst vid universitetet.
Vid hans afgång från statsrådsämbetet var alltså denna reträttplats
stängd. Men — såsom han skrifver — »Gud ske Tak, Kirkens
Dør stod mig aaben». Det förutvarande statsrådet antog en
komministers ringa villkor, men blef snart därefter, efter
föregånget val, år 1898 utnämnd till biskop i Kristiania.
Men kyrkohistorien blef han trogen äfven i sitt nya kall —
och i den mån det var honom möjligt, fortsatte han med
forskningar på detta fält. — Och nu är han borta — den fromme
prästen, den hänförde forskaren, den värme patrioten, den
trofaste vännen. Den, som skrifver dessa rader, känner sig stå i
en obetalbar tacksamhetsskuld till den hänsofne för den rika
välvilja, hvarmed han från första stund omfattade hans
vetenskapliga sträfvanden, samt för aldrig svikande personlig
vänfasthet.
Väl är det bekant, att inom vissa kretsar i vårt land väckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
