- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sextonde årgången, 1915 /
40

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - K. V. Zetterstéen. En anonym biografi öfver biskop Rabbūlā i Edessa († 435). Öfversatt från syriska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

K. V. ZETTERSTÉEN

invånarnes förskräckliga klagorop. Ty den enes rop
sammansmälte med den andres i smärtfylld jämmer, och det fortsattes
oaflåtligt utan afbrott. Hela staden var ett enda sorgehus, där
klagoskriet fördelades på diakonissornas aderton församlingar på
kyrkans förgårdar med judarnes klagoskri utanför. Hela staden
begrät honom på gatorna, på gårdarna och i kyrkan under sorglig
veklagan, som framkallade bittra suckar och kvalfyllda tårar.
Prästerna och folket, hela det åt Gud invigda ståndet, lekmän
och judar ropade ve öfver sig och sade: »Ve oss allesammansl
Hvilken gudsman och människovän hafva vi ej beröfvats!
Hvilken sann herde och rättfärdig ledare hafva vi ej förlorat!
Hvilken ädel välgörare och rättfärdig vårdare hafva vi ej mistat[
Hvilken sannfärdig skriftlärd och rättrogen lärare hafva vi ej gått
miste om! Hvilken god rådgifvare och from förmanare hafva
vi ej beröfvats! Hvem kan väl», sade de, »med sin
verksamhet ersätta denne barmhärtige läkare, hvars hjärta rördes af hans
medmänniskors lidanden? Ty han var en fader för de faderlösa
i sin kärlek till dem, en broder för de fattiga i sin omsorg om
dem, en kamrat till asketerna i sin ödmjuka vandel, en vän till
de heliga i sin utmärkta vishet och mån om hvars och ens
salighet i sin sannfärdighet.» Så sade de, begråtande sitt öde, och
så talade de, beklagande sin lott.

Den följande dagen skyndade de att lägga hans rena lekamen
i en träkista i hans boning, för att ej hans heliga kropp skulle
sönderslitas af allt folket, som i sin kärlek trängdes omkring
honom för att i sin tro samla reliker efter honom. Sedan ledsagade
de honom under afsjungande af psalmer och hymner och förde
honom under lämpliga hedersbetygelser till grafvens hamn på
kyrkogården, i hvilken hans välsignade ålderdoms utslitna
farkost nedsänktes, lastad med en tung last af rättfärdighet, hvaraf
han skall utdela hjälp åt dem, som i tro bedja Herren i hans
namn att genom sin sanne skattmästare anvisa dem sin
barmhärtighets gåfva ur sin nåds skattkammare. Ty se, där äro
sjuka, och de varda botade; där äro friska, och de varda hulpna;
där äro onda andar, och de varda utdrifna; där äro bedröfvade,
och de varda tröstade; där äro fattiga, och de varda rika;
där äro rika, och de få mer. Till och med hans kallnade kropp
är till följd af den andes glöd, som bott i honom, en källa till
frälsning och råder på grund af sin Herres fullmakt öfver rikliga
ägodelar, af hvilka han lätteligen utskiftar hvad godt är åt alla,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1915/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free