Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uno von troil såsom biskop i linköpings stift 81
skopen bistånd», enligt kyrkolagen, kap. 24, § 18, att »ensamt
blifva mig och konsistorium ansvariga för verkställigheten, emot
det de af sina kontraktister i sådana mål njuta ali prompt och
ofelbar åtlydnad vid det ansvar, som i annor händelse —–-skall
blifva oundvikligt». En antydan om det godtycke, som vissa
prostar tilläto sig, men hvilket biskopen fann nödigt att bryta, röjde
sig i ännu ett tillägg, som gjordes i skrifvelsen, nämligen att det
hvarken kunde »förenas med lagens esprit (se Rättegångsbalken
15 kap. 7 §) eller med den aktning biskop och konsistorium
tillkommer, att prosten förordnar någon annan i dess ställe», i
händelse att han finge laga förfall att själf i laga tid och ordning
verkställa de uppdrag, som ålåge honom i egenskap af kontraktsprost;
detta såvida domkapitlet icke hacle lämnat honom tillstånd
därtill.1 Det stränga språk, som kom till användning i skrifvelsen,
tyder på att disciplinen bland clerus råkat på förfall och tarfvade
kraftiga grepp för att vederbörligen upprättas. Prostarnas
långsamma och ofta försenade expeditioner hade understundom sin
orsak i att en och annan af kontrakternas kyrkoherdar opåtaldt
haft för vånå att längre än lofligt dröja med att tillställa sin prost
de uppgifter och handlingar, som denne var förbunden att inom
viss tid inleverera till domkapitlet. Då denna myndighet nu ej
längre ville finna sig vid dylik försumlighet, gaf den i ett cirkulär
det följande året uttryck för sitt starka missnöje med dessa
vårdslösa och pliktförgätna präster, som genom senfärdighet
förhindrade domkapitlet själft att noggrant iakttaga rätta tiden för
af-sändandet af vissa ämbetsskrifvelser, som vore beroende af från
prästerskapet ingångna berättelser. Till erinran för prästerskapet
uppräknades åter de expeditioner, som å bestämda tider måste
från prostarna afgå, och inskärptes, att dessa »hädanefter
oväger-ligen och vid ansvar till föreskrifven tid aflämnas».2 Vanan hos
vissa präster att icke vara noga hade dock fått fortgå alltför länge
utan verksamma anmärkningar, för att den i en hast skulle kunna
undanröjas, men konsistorium hade nu blifvit nogräknadt, såsom
man finner af en skarp skrifvelse till prästerskapet i
Hammarkinds kontrakt några månader efter nyssnämnda cirkulär. Det
hade »velat hafva vederbörande af vener, clerus allvarligen
förehållet med antydan att foderligast för all den tid, som kan vara
brutet, sin ämbetes plikt och skyldighet ofelbart fullgöra, så kärt
1 Kons. prot. ti. 31 juli 1782.
2 Kons. cirk. d. 3 december 1783
Kyrkohist. Årsskrift. 1915.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
