Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNO VON TROIL SÅSOM BISKOP I LINKÖPINGS STIFT i 1 cj
utan föregången beredelse och skrifna koncepter predika». Han
framhöll såsom maktpåliggande, att prästerna lade bort »den så
mycket brukliga men emot allmänhetens skäliga tycke stridande
och predikanterna själfva mindre gynnande vanan att läsa
innantill». Biskopen förde dem till minnes kapitlet i8, paragraf 7 i
gällande kyrkolag med den där uttryckta varningen att genom
»vidlyftighet och ordprål vid tacksägelser, likpredikningar och
personalier ofta öfver dem, som till de dygdiges berömmelse
oberättigade varit, gifva anledning till misstankar och klander».
Biskopen utlät sig därefter om barnundervisningen i stiftet,
stödjande därvid sina föreskrifter på den kännedom han vunnit
om dess dåvarande ståndpunkt, hvilken för oss torde någorlunda
framträda ur följande sammanfattning af omförmälta
Visitationsprotokolls knapphändiga meddelanden därom. Vid bedömandet
af målet för denna samhällsviktiga angelägenhet hade prostarna
uteslutande anlagt en kyrklig synpunkt, och ur dess betydelse för det
religiösa och sedliga lifvet sågs denna undervisning af v. Troil, då
han utdelade sina råd och anvisningar om den.
Nästan allestädes nöjde man sig allt fortfarande antingen ined
den undervisning, som föräldrarna själfva kunde åstadkomma,
eller den som kunde vinnas med hjälp af vidtalade personer ur
allmogens leder. Där föräldrarna icke omedelbart besörjde barnens
undervisning, utan främmande personer togo den om hand, blefvo
dessas kompetens pröfvad af prästerskapet vid husförhör eller
andra tjänliga tillfällen. Inom dessa byskolmästares skrå
träffades individer med mycket olika lefnadsbanor bakom sig, f. cl.
sjömän, knektar, ofärdiga och lemmalytta stackare, som icke på annat
sätt än med barnundervisning kunde bidraga till sitt uppehälle,
fattiga, hederliga änkor, men ock någon gång personer af mera
tvifvelaktigt rykte, eller hvilka lidit ekonomiskt skeppsbrott och
nu med abcboken i hand kämpade för lifsuppehället. En flerstädes
anlitad lärare var socknens kyrkväktare. Mera sällan hade
församlingen antagit en sockenskolmästare, hvilket dock icke innebar
att någon folkskolliknande anstalt där blifvit upprättad, uti
hvilken denne skulle varit anställd som lärare. Det betydde blott,
att församlingen gjort sig försäkrad om en viss bepröfvad man,
som kunde gå föräldrar till handa med hjälp vid deras barns första
undervisning. Med stöd af lag anlitades i en del församlingar — långt
ifrån i alla — klockaren för att betjäna föräldrar vid barns äfven
tidigaste undervisning, ehuru han allmännare ansågs böra såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
