Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och hoofianismen. En kyrkohistorisk studie. (Forts. och afslutning från årg. XV.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
h. d. hallback
uppträdde. I början strömmade väl alltjämt allmogen in till
staden, så ofta clet var kändt, att Nyman skulle predika, men man
vände missnöjd om. Det personliga var borta. Man begynte klaga
öfver att Anden öfvergifvit honom, hvilket ju ej var att undra på,
då han ej längre tilläts vara sig själf. Också kunde Tegnér, då
regeringens ofvan omtalade förfrågan om läseriet genom
statssekreteraren af Kullberg 1825 kom till Växiö stift, försäkra, att tilloppet
synbarligen aftagit.1 Snart fann man ett medel att helt göra sig
kvitt den besvärlige adjunkten. Fråga blef 0111 hans anställande
såsom bataljonspredikant vid kronoarbetskåren på Vanås. Tegnér
skref ett upplysande och rekommenderande bref till
fångvårdsstyrelsens ordförande, friherre G. F. Åkerhjelm, ett bref, som blifvit
kalladt »ett skönt blad i Svenska kyrkans historia».2 Han anser,
att fångpredikantsysslan skulle passa Nyman förträffligt. »På.
fånghus äro nerverna ej så svaga, religiösa hästkurer äro där1 på sitt
ställe.» Att anbudet kändes som en befrielse för Nyman, liksom
dess antagande var afsedt att blifva en befrielse för stiftet, är gifvet.
Sellergren tillstyrkte och så flyttade Nyman våren 1826 till
Stockholm. Vi lämna honom tills vidare för att i ett annat sammanhang
åter möta honom.
Var Nyman sålunda en mer aggressiv natur än Hoof, företer
den nymanska hoofianismen däremot samma drag som den
väst-götiska. Upplysande är ock i detta hänseende Tegnérs ofvan ofta
anförda utlåtande. Det heter: »Läsarne, eller som de i Småland
vanligen kallas Nymanianarne, utgöra icke och hafva aldrig utgjort
egentliga separatister inom församlingen. Tvärt om besöka de
flitigt den allmänna gudstjänsten, hafva inga särskilda
religionsceremonier, begagna på vanligt sätt sakramenterna och underkasta
sig utan motsägelse den antagna så väl ecclesiastika som borgerliga
ordningen. Förstår man med kätteri en afvikelse från den herskande
1 Redan innan nämnda redogörelse insändes, skrifver Tegnér i
förbifarten: »–Angående Läsarne skall jag med allra första inlämna en
promemoria. Det skulle skett nu, men jag har ej ännu fått in alla de
upplysningar jag i anledning af ditt bref infordrat. I hufvudsaken tänker jag 0111
dem alldeles lika med dig. De äro barn, som tystna så snart man ej aktar
på deras skrik. Helsa emellertid vederbörande på förhand, att de i det
afseendet kunna vara alldeles tranquilla, ty det onda är i synbart aftagande hos
oss. Jag vidtog redan i fjol den enda åtgärd häremot, som jag ansåg
nödvändig, hvaraf äfven följden varit god. Vidare med första.» Lund 50 juni
1825. — Bref till A. C. af Kullberg, »K. II».
2 Tegnér a. a., Jubileumsupplagan, VI, s. 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
