Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och hoofianismen. En kyrkohistorisk studie. (Forts. och afslutning från årg. XV.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 54
h. d. hallbäck
skillnaden så mycket som längre fram, äfven om där alltid dock
funnits medveten divergens. Schartau själf kunde ännu 1818
hoppas godt. Han skrifver i ett af sina bref:–»af honom har jag
fått underrättelse1 om de rörelser eller väckelser som visa sig genom
«
pastor. Hoof. Jag tycker mig finna mycken likhet i hufvudsaken
med de s. k. Pietistiska oroligheterna. 1:0 Rätt i hufvudsaken
2:0 men fel måste där likväl vara, eller åtminstone brist i lärosättet,
om än icke i själfva läran, eftersom tilloppet är så stort i dessa
missväxtåren. 3:0 Oaktadt den onde fogar sina skrymtare åstad att
liksom samariterna vilja vara med vid uppförandet af Sions murar,
så har Israel likväl en god sak, ty vår Frälsare har lärt oss att det
var ändå likväl hvete och att det var sådt af husbonden, fastän
däribland visade sig ogräs. Math. 13: 26. 27. 4:0 Sådana äro där
som hänga sig vid Louvignys eller andras villfarande skrifter. 5:0
Det ovisa nitet, som följer med de nyss uppvaknade läsarna, gör, att
de utan kallelse våga angripa hufvudsätet för Djäfvulens rike
innan de ännu hafva något uträttat mot utanverken, som äro
okunnigheten, fåfängeligheten, världsväsendet, den egna rättfärdigheten,
inbillningarne, villfarelserna och ogudaktigheten. De få då så
mycket att sköta med deras fientligt sinnade medbröder, hvilkas
laster de bestraffa i deras frånvaro, hvilkas galenskaper de göra
skadligare därmed att de utveckla dem och hvilkas försummelse
de åtala utan att kunna rätta dem — så att de blifva hindrade från
att hafva akt på sig själfva, från att föda lammen och från att vakta
fåren. Jag önskar och äfven i min lilla del beder därom att den
eller de, hvilka Herren ämnar bruka såsom kastoskofvel, då han vill
rensa sin loga Math. 9: 12, icke måtte utsläcka den rykande veken
för det han osar, eller sönderbryta den förbråkade rön för det hon
lutar, och vräka allt som ej är det strida framstänket, då det likväl
därför icke är agnar. Då kunde Halländska och Vestgötska folket
blifva centren af Herrens här och Bröderna och jag kommo att vara
på flyglarne»1 — — Så skrifver Schartau, som visserligen eljest
ej var van att räcka handen till samarbete med hvem som helst.
Den kritik af hoofianismen Schartau här begynte fortsattes
emellertid af hans lärjungar. Allt mer framträdde olikheterna,
spänningen tilltog och förvandlades slutligen till strid på lif och
död. En och annan af de unge schartauanerna hade fått sin väckelse
genom Hoof, andra åter voro eller blefvo snart bekanta med honom.
Flere af dem hade ock sin verksamhet, åtminstone någon tid, för-
1 Assar Lindeblad, Henrik Schartau, lefnad och lära, s. 85.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
