Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och hoofianismen. En kyrkohistorisk studie. (Forts. och afslutning från årg. XV.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 54
h. d. hallbäck
t. ex. på ett ställe: »Prästerna skola omvända folket, men i nödfall
brukar Gud ock andra därtill och äfven kvinnokönet, som af
skriften kan bevisas (Luk: 2: 36, 37, 38; 2 Kor. 22: 14—17) »-1
Sammalunda var hans egen verksamhet synnerligen ägnad att befordra
den andeliga sällskapligheten inom smärre kretsar, liksom ock
anklagelse tidigt väcktes mot honom för att själf hålla konventiklar.
Vi hafva redan förut påpekat, hurusom utgifvandet af Hoofs
predikningar var begynnelsen till Hoofs vänners själf verksamhet,
liksom vi nämnt namnet på en af afskrifvarna, Lars i Korslid.
Denne Lars är af stor betydelse för hoofianismens utveckling
mot lekmannaverksamheten. Lars Nilsson, torpare från Korslid,
Berghems socken, Marks härad, var född 1793.3 Sin omvändelse
satte han till 1819. Redan förut hade han blifvit väckt, men icke
kommit till frid. Han var fången i egenrättfärdighet och
själfför-bättringsförsök. Huruvida hans väckelse skett genom Hoof eller
på annat sätt omtalar han icke. Såsom många andra kom han
emellertid påskdagen 1819 till Ullasjö kyrka att höra Hoof. Den
predikan, som då hölls, är bland de tryckta kvarlämnade.3 På
Lars gjorde den ett outplånligt intryck och gaf honom den ro han
behöfde. Så beskrifver han sin glädje:
»Mig tycktes gröna marken
Var midt i vintertiden.
Jag kände gudafriden».’1,
Lars var en aggressiv natur. Han hörde till det slaget af
människor, som efter genombrottet känna ett trängande behof att göra
andra delaktiga af sina egna upplefvelser. Redan 1820, sålunda
året därpå, finna vi af ett Visitationsprotokoll, huru andaktsöfningar
höllos »under anförande» af honom. Denna verksamhet
utsträcktes till närgränsande pastorater Surteby, Kungsäter5 o. s. v., hvilka
liksom Berghem ligga i närheten af det sedan gammalt såsom
»läseriets vagga» ansedda Örby. Äfven i trakten af Borås uppträdde
han.6 Vid midten af 1840-talet synes han hafva upphört med denna
verksamhet, och 1850 dog han i Borås.
Underligt synes det vara, att denna lekmannaverksamhet icke
1 Str. Pr., s. 25.
: Hj. Linnström a. a., f. 118.
3 Str. Pr., s. 45 ff.
4 Sju andeliga sånger, Borås 1842.
5 Skarstedt a. a., s. 1109. Fehrman a. a., s. 49.
6 F.. J. Ekman a. a., s. 2391.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
