Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 2 e. liedgren
lära de unga sentera dem, visade han en ansvarsmedveten omtanke
om lärjungarnas bevarande från skadliga intryck och undvek i sin
Horatius-edition att ingå på förklaring af sådana dikter, som
ej ur moralisk synpunkt höllo profvet.1 Stambergs betonande af
den klassiska litteraturens värde äfven ur innehållets synpunkt
hindrade honom ingalunda från att intaga en positiv kyrklig
ställning, hvarom hans medlemskap af Pro fide et Christianismo och
längre fram af Evangeliska Sällskapet vittnar.
Så fann Wallin redan i skolan hos denne sin lärare den förening
af humanism och kristendom förverkligad, som han själf och de
flesta ledande kyrkomän på hans tid lifvet igenom representerade.
Än så länge balanserades alltjämt romarskalderna och retorerna
af den gamla teologien i Benzelii Repetitio eller Wöldikes
kompendium, och man kände förmodligen knappast någon konflikt
mellan dessa andevärldar. Upplysningen underströk blott
ytterligare de forntida vises auktoritet och bidrog på samma gång att
bestyrka den allmänna uppenbarelsens sanningar, på hvilka
tonvikten af apologetiska skäl gärna dröjde. Den fransk-klassiska
smaken stod i ett liknande förhållande till latinstudiet: den var
ju egentligen själf en ättling af humanismen och förrådde på många
sätt sitt latinska ursprung. Det var då naturligt, att den lätt
anknöt till den formella skolning, som hörde samman med
latinläsningen. Öfning i latinsk och latin-svensk versskrifning var ju på
samma gång en lofvärd imitation efter franskt recept. Både för
den gamla lärda skolan och för klassicismen var poesiens konst
lärbar liksom retorikens, och själfva skolbildningen har nog sin
dryga andel i den otroligt upparbetade opersonliga versteknik,
som tillhör sekelskiftet 1800.
Snart sagdt för hvarje något vittert intresserad gymnasist på
Wallins skoltid låg det genom sj älfva undervisningens art såväl som
genom tidsandans påverkan nära att drömma om en litterär
framtid. Att Wallin tidigt gjort det, får väl anses säkert. Jämförelsevis
gammal som gymnasist — han kom till Västerås som sjuttonårig
yngling och afgick tre år därefter till universitetet — hade han
mer än de flesta skäl att tänka på sin fortkomst och på bästa sätt
planera för sig. För en ambitiös natur var just då ingen väg till
framgång och heder ginare än den litterära. Att han ej hörde till
1 .Se t. ex. till . Epotl. VIII i nämnda Horatiusedition (Västerås 1791)
»Måtte mig tillåtas at om denna Ode säga detsamma som Quintilianus:
Horatium in quibusdam nolim intw-pretarh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
