Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Några meddelanden om Ösels kyrkliga förhållanden under åren 1645—1650. Medd. af Fr. Westling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mit ddelanden och aktstycken
3.35
och begärde, att han till d. 3 februari skulle sammankalla
landtråden, prästerna och kyrkoföreståndarne, för att han skulle kunna
öfverlägga med dem om alla nödvändiga angelägenheter och sedan
gifva dem bestämda föreskrifter, hvarefter de skulle rätta sig.
Detta lofvade guvernören att göra. Därefter anträdde biskopen sin
visitationsresa, på hvilken han äfven åtföljdes af öns superintendent
från den danska tiden, Praetorius, hvilken öfversatte biskopens
tal från tyska till estniska. Nästan alla församlingarna besöktes.
Då Visitationsprotokollen gifva oss upplysning om de kyrkliga
förhållandena på ön vid det svenska väldets början, tillåta vi oss att
ur dem och yttranden af biskopen meddela ett och annat.
I de flesta församlingar funnos vackra och välbyggda kyrkor,
men de voro illa underhållna och »ej bestrukna med kalk utan och
innan». Kyrkogårdarna voro flerstädes ej inhägnade och
prästgårdsbyggnaderna i några socknar ganska dåliga. I prästernas
aflöning rådde stor olikhet. Somliga uppburo af bönderna mera
säd, andra mindre. Somliga fingo både råg och korn, andra blott
det sistnämnda sädesslaget. Af adelsgodsen hade de ingen lön,
ehuru de äfven måste predika på tyska. I sportler gafs obetydligt
och godtyckligt. Tionde förekom lika litet som i Estland och
Livland. En stor fördel för prästänkorna var, att de ej blott åtnjöto
nådår utan ock hade små änkesäten, s. k. nådehakar, på hvilka
de fingo bo med sina barn och af hvilkas afkastning de kunde lefva.
Dock saknades sådana gårdar i ett par församlingar. På några
ställen hade pastorerna till biträden klockare, men biskopen
ansåg dessa göra föga nytta, ty han säger om dem, att de hvarken
kunde sjunga, läsa eller skrifva. Samma omdöme fäller han om
en del af de s. k. beterna, hvilko voro bönder, som skulle hjälpa
till vid undervisningen och därför uppbära inkomsten af vissa små
hemman (beteshakar). Sådana fattades dock i flera socknar, och
beternas liksom klockarnes inkomster voro tydligen mycket små.
Hvad gudstjänsten angår, predikades det på både tyska och
estniska, och växlade kyrkobruken mycket. Från predikstolen
brukade prästen uppläsa något stycke ur katekesen och sedan
utlägga detta, men liksom beter och klockare drog han också
omkring i församlingen och undervisade. Detta arbete hade icke
blifvit utan frukt, och äfven de prästerliga biträdena varit svaga, ty
biskopen vitsordar, att i de flesta församlingar kunde största delen
af bönderna bedja »fein» och plägade gå till nattvarden, men många
undantag gåfvos naturligtvis. Likaså ägde i några socknar ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
