Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Eduard Meyer. Ursprung und Geschichte der Mormonen. Mit Exkursen über die Anfänge des Islams und des Christentums. Mit fünf Abbildungen. Halle 1912. Eduard Meyer. Mormonerna, deras ursprung och historia. Bemyndigad öfversättning af August Carr. Med förord af författaren. Stockholm 1914. Anmälda af Herman Lundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
littf.raturöfversikter
pande värdefulla upplysningar, är den bekante pastor Unonius’
skrift rörande mormonismen.
Ingen kan begära att här skall meddelas ett fullständigt
referat af Meyers nya bok, hvars förnämsta värde synes mig ligga
i den genomförda jämförelsen mellan mormonismens uppkomst
och historia å ena sidan och islåm å den andra. Att där fanns
en slående likhet dem emellan har länge varit kändt och erkändt.
Meyers förtjänst är att ha uppvisat, att denna öfverensstämmelse
är väsentlig och sträcker sig ända in i enskildheter. Med
indignation ha mormonerna af visat benämningen: »Västra halfklotets
muhammedaner». Af den tyske vetenskapsmannens
framställning framgår, att är det några, som borde bli förnärmade vid en
sådan jämförelse, så är det muhammedanerna. Att Islåm —
den kristna kulturens största fara i historisk tid eller »hundturkens
religion», såsom vår allmoge med föga dold afsky kallar den, i
själfva verket i religiöst och etiskt värde står högre än »de siste
dagars heliges» religion — detta är en sanning, som synes
lämpligen böra utnyttjas på ett helt annat sätt än hittills i allmänhet
skett, då det gäller att på upplysningens väg skydda vårt folk
för den fara, här är i fråga. I den af undertecknad på Kungl.
Maj:ts uppdrag och riksdagens initiativ i årets almanacka
författade uppsatsen om mormonismen har emellertid denna
synpunkt så godt sig göra låtit vunnit beaktande.
Meyers bok framträder egentligen med anspråk på att vara
en essay i jämförande religionshistoria. Så till vida faller den
också utanför den rena kyrkohistoriens forskningsram, hvilket
naturligtvis icke hindrar, att den äfven för kyrkohistorikern har
mycket af intresse att bjuda på. Någon egentlig kontroll af det
sätt, hvarpå Meyer användt sina källor, är oftast ej garna möjlig,
enär han, såsom vi ju redan hört, i rätt stor utsträckning haft
tillträde till för oss här i Europa otillgängliga källor. Samma fel,
som den tyske recensenten såsom vi sågo anmärkte, synas dock
om ock i något ringare grad framträda äfven i detta arbete, såsom
en viss allt för stor hastighet i slutsatsernas dragande o. s. v.,
hvarjämte själf motsägelser icke synas alldeles uteslutna. Ett exempel.
Af texten får man ett intryck, som ock en anmälare af den svenska
öfversättningen i Svenska Dagbladets Hufvudstadsuppl. d. 17
juli 1914 uppgifvit vara Meyers verkliga mening, nämligen att
»om medvetet, kallt bedrägeri hos Smith vill förf:n ej höra talas».
Ja, det är hufvudintrycket. Men å andra sidan säger Meyer t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
