Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Ur reformationslitteraturen. Öfversikt af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
littf.raturöfversikter
skönmålningarna af ordens första århundrade ställer Lomer
särskildt den bekante jesuitiske Antwerpen-festskriften »Imago primi
sæculi Societatis Jesu» 1640, som bjuder det omöjliga i själfberöm
och hat mot annorlunda troende. Lomer ger med ledning af sina
källor och litteratur en biografi af Loyola, sonr är rätt väl gjord,
men som snedvrid es af att han öfverallt inskjuter det som skall
vara hans egen vetenskapliga insats: förklaringen af Loyolas
utveckling och själslif ur medicinsk och psykologisk synpunkt. Hans
ståndpunkt karakteriseras af hans ord: den moderna naturvetenskapen
känner ingen öfvernaturlig uppenbarelse af en utanför naturen
varande Gud. — Lomer tecknar efter Gothein det för spanjoren
karakteristiska vid medeltidens slut, särskildt föreningen sA krigisk
anda och mystik och vanan att mot de otrogna låta alla medel
vara tillåtna (brytande af ed etc.); och han får på ett
förträffligt sätt fram Loyola såsom exponent däraf. Han intresserar
sig ock för Loyolas ras och bestämmer den till att vara
ursprungligen germansk, men rätt starkt uppblandad af baskiska och
semitiska inslag. Som allt halfblod hatade därför Loyola mest af
allt den rena germanska rasens manifestering, vare sig i Erasmus,
Luther eller annorledes. Från Loyolas ungdom lägger Lomer
särskild vikt vid vittnesbörden om hans sexuellt vidlyftiga lif,
hvilket jesuiternas beskärande af källorna icke kunnat dölja. Det
är nämligen en hufvudtes hos Lomer, att Loyolas af hans järnvilja
som asket instängda sexuella drift sökt sig andra vägar till luft och
därför ligger bakom och skymtar fram i hans religiösa lif, på
sjukbädden i Loyola, under ekstaserna i Manresa, i utbytandet af
mannen Petrus mot kvinnan Maria som älsklingshelgon, i de inre
tårarnas vällust, ormuppenbarelserna (ormen i drömmen = den
manliga lemmen), etc. Loyola är enligt Lomer ett typiskt
exempel på patologisk sexualitet. Loyolas upplefvelser i Manresa
tecknas med medicinsk apparat — som jag naturligen ej kan
värdesätta — såsom hallucinationer; enkelheten i deras form visar
torftigheten i Loyolas fantasi. Loyola var hysteriker, men så till vida
olik vanliga, hysteriker, att han med sin järnvilja så att säga tvang
hysterien på sig och kunde framkalla och bemästra den allt efter
behofvet. Han fick ej öfvernaturlig »katekesundervisning» utan
han skapade själf hallucinatoriska »uppenbarelser» om de ting,
hvarmed hans tanke för tillfället brottades. — Samma patologiska
effekt ligger bakom hans exercitia spiritualia, af hvilka Lomer
ger en intressant analys, delvis i anslutning till Holl. Denna män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
