Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Den moderna frikyrkorörelsens framväxt. Öfversikt af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io4 litter aturöfversikter
I tjugu år kämpade de nu för sina ideal, med presbyterianismen som
den mest framträdande parten. Gent emot ärkebiskop Whitgifts
järnvilja tog kampen sina hårdaste former. Hans artiklar och
förföljelse framkallade på 1580-talet från puritanerna en remonstrans
och från presbyterianerna ett motdrag, då de 1584 försökte i
parlamentet genomdrifva »disciplinboken». Maktläget i England syntes
ovisst; men öfver drifterna i de egentligen hvarken puritanska,
presbyterianska eller independentiska »Marprelate-Tracts» 1588 och den
nationella samlingen kring Elisabet mot armadan s. å. gåfvo
episkopal-kyrkan och Whitgift segern. 1593 års akt gjorde slut på ali aggressiv
propaganda både från puritaner, presbyterianer och independenter;
independenterna drefvos, som ofvan sagts, i exil, och äfven
presbyterianerna fingo välja mellan exil eller tystnad. Att många
stannade kvar och dolde sig i skuggan af puritanismen, det visas
af presbyterianismens senare starka uppflammande; men en del
utvandrade sida vid sida med de af dem så hatade separatisterna,
nu med den gemensamhet i intressen, som den lika exilen måste
skapa. Bästa möjligheten att hålla sig kvar i England hade
naturligen puritanerna, som ju erkände episkopalsystemet. Därför kom
ock puritanismens återuppståndelse först. Det var ej som
pres-byterianism utan som puritanism, som den inomkyrkliga
nonkonformismen först lefde upp under Stuartarna.
(Millenary-petitionen 1604 tog bestämdt afstånd från presbyterianismen.)
Anglikanismen blef under Stuartamas regering arminiansk;
däremot reagerade så mycket kraftigare den kalvinska puritanismen.
Denna hade efter Hampton Court-konferensen 1604 synts blifva
liksom de andra nonkonformistiska partierna helt undertryckt
eller drifven i exil (utvandringen af puritanska präster 1605), tack
vare den i mycket statsmannamässige och fpr lagstiftningsarbetet
i England så viktige ärkebiskop Bancrofts energi. Men
händelsernas gång hindrade på ett oberäknadt sätt puritanismens
undergång. Det kungliga tyranniet dref tvenne faktorer att
sammansmältas, kampen för puritanismen och kampen för den
politiska folkfriheten. Puritanismen blef välkommen i parlamentet.
Därtill kom ännu en sak, som stärkte den puritanska strömningen
inom folket; fruktan för, att kungahuset tenderade till
katolicism. Den puritanske ärkebiskop Abbots regering gaf ock
andrum för både puritaner och independenter, hvilka senare ju nu
började återvända till England.
Men det var också blott ett ögonblicks andrum. Med Karl II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
