Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Ernst Hj. Lundström. Bidrag till Livlands kyrkohistoria under den svenska tidens första skede från Rigas intagande 1621 till freden i Oliva 1660. Upsala 1914. Anm. af Knut B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So
litter aturöf v ersikter
Förf. tecknar först inledningsvis i hastiga drag Livlands
kyrkliga historia före den svenska eröfringen, förnämligast
uppehållande sig vid reformationen och motreformationen. Man kunde
här måhända ha önskat, att något mera utrymme ägnats de
livländska samhällsförhållandena, sådana de med rötter i den gamla
ordensstatens ordningar gestaltat sig efter dennas upplösning.
Af de stridiga krafter — orden, biskoparna, städerna —■, hvilkas
brottning upptagit största delen af Livlands medeltida historia,
hade ju nämligen ingen lyckats vinna någon afgörande seger.
Ingen stark centralmakt hade kunnat upprättas, och detta betydde
särintressenas frodiga tillväxt. Då orden och biskoparna genom
reformationstidens händelser eliminerats, kvarstodo
ridderskapet och städerna såsom de samhällsmakter, med hvilka den svenska
styrelsen hade att räkna, och hvilkas från den föregående tiden
ärfda lokala maktlystnad, privilegietrots och ovillighet att se
saker i stort vid hvarje steg hejdade dess åtgöranden. Härom
har förf. i det följande mycket att berätta; de nämnda
förutsättningarna därtill kunde därför ha förtjänat att mera uttryckligt
påpekas.
De första två kapitlen behandla det svenska väldets
begynnelser och de första åtgärderna för det livländska kyrkoväsendets
återupprättande fram till 1630. Intresset samlas här förnämligast
omkring Livlands förste kyrkochef, den af Gustaf Adolf 1622
insatte superintendenten Herman Samson (adlad 1640 Samson von
Himmelstjerna), hvars märkliga gestalt får en utförlig belysning.
Förf. tecknar honom som en »synnerligen handlingskraftig,
järnfast karaktär med en skarpt utpräglad läggning, en 1600-talets
typiske andlige stridsman» —- en »Hercules Biblicus», såsom Johan
Skytte kallade honom —■ och låter oss följa hans tidigare öden
från studietiden i Wittenberg vid århundradets början genom den
våldsamma kampen med Rigajesuiterna under den polska tidens
sista decennium fram till hans ifriga och lifvet igenom trogna
anslutning till den svenska saken. Om hans lämplighet som
kyrkochef har det sina stora svårigheter att vinna en bestämd mening
på grund af de många slitningar och strider, i hvilka han
invecklades och som redan under hans lifstid föranledde mycket olika
Polen; den nya kalendern föranledde missnöjets utbrott, och i spetsen förde
missnöjda styrde demagogen Martin Giese några år (1585—89) staden (E.
Seraphim, Baltische Geschichte, s.~202—8). — »Leu» (s. 39) betyder »Löwe»,
icke »Licht».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
