Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - H. Böhmer. Studien zur Geschichte der Gesellschaft Jesu. I. Loyola. Bonn 1914. Sven Sjöblom. Ignatius Loyola, en kyrkohistorisk studie. Lund 1915. Anmälda af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io4
litter aturöfversikter
snart ytterligare få framföra dem i ett arbete om kyrkans historia
under kalvinismens, motreformationens och ortodoxiens tid. Blott
en synpunkt må redan här antydas, som kan dragas ur B :s premisser.
Böhmer uppvisar, huru Loyola är den följdriktiga slutpunkten för
den senare medeltidens moderna devotio med dess fördjupande
och metodiska skolande af det personliga religiösa lifvet. Men
tillika upptog han i sig via antiqua med dess papalism och
thomis-tisk-ortodoxa teologi och filosofi. Slutligen tog han helt i sin tjänst
det humanistiska bildningssträfvandet. Loyola betecknar sålunda
föreningen af den senare medeltidens tre starkaste, förut oftast i
strid med hvarandra stadda anderiktningar; därigenom kunde han
lägga den grund, på hvilken motreformationen byggdes upp.
Böhmers arbete är på sitt vis ett vittnesbörd, huru högt tysk
vetenskaplig forskning står inom historiens gebiet. »Barbarerna»
ha här icke nåtts af någon af deras fiender.
Sven Sjöblom: Ignatius Loyola, en kyrkohistorisk studie,
Lund, Gleerupska universitetsbokhandeln 1915, 128 s., 2 kr.
Här föreliggande bok vittnar om arbetsamma och ingående
studier; och den fyller ett kändt behof genom att för en svensk
publik tillgängliggöra det senaste årtiondets rikt gifvande forskningar
om Loyola. Författaren har ej blott utnyttjat de viktigare,
ingalunda lätthandterade, primärkällorna till Loyolas lif; han har
underkastat sig mödan att lära sig de sydeuropeiska språken,
särskildt spanskan, tillräckligt för att kunna direkt tillgodogöra sig
den viktigaste nya litteraturen i ämnet. Förf. har haft förmånen,
eller oturen, att under hans arbetes fortgång Böhmers ofvannämnda
stora teckning af Loyola sett dagen. Då Böhmers arbete
naturligen lagts efter vida bredare och djupare måttstock än Sjöbloms,
har denne visserligen kunnat med Böhmers hjälp verifiera och
komplettera sina egna forskningar; men han har knappast kunnat
komma med något väsentligare resultat, som ej redan föreligger
hos Böhmer. Det begränsade omfånget har i stället nödgat förf.
att förbigå mycket af Böhmers nya synpunkter och
detaljundersökningar, hvarvid stundom äfven gifvande slutledningar
förbisetts. Så t. ex. saknas observationen,’ att Loyola var den
samlande slutpunkten för medeltidens tre starkaste andliga riktningar.
•— I likhet med Böhmer ägnar Sjöblom blott en kortare teckning åt
Loyolas lif efter jesuitordens stiftande.
Om Sjöbloms arbete i åtskilligt ter sig som ett förkortadt refe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
