Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - H. Wijkmark. Wolffs filosofi och svensk teologi. Ströftåg i 1700-talets disputationslitteratur. I Nya Elementarskolans årsredogörelse 1914—1915. Anm. af Hugo Sommarström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar
■ qI
samtidigt eller fr. o. m. Wallerii död säges den vara på retur och
företrädes förnämligast af Sleincour!1
»Men rundt om i landet följde många alltjämt ’methodum
illam scientificam’. »2 Wijkmark har funnit, att Wolffs inflytande
varit särskildt stort i Linköping, Västerås, Kalmar och framför
allt i Växjö samt i Linköpings, Växjö och Lunds stift3, alltså
företrädesvis i södra Sverige. Men någon orsak till denna utbredning
af wolffianismen meddelar förf. icke. Man skulle snarare förmoda,
att den wolffska åskådningen starkare genomsyrat mellersta och
norra Sverige än de sydsvenska stiften, som säkerligen erhöllo
sina flesta präster och lärare från Lund. Här hade ju wolffianismen
vunnit insteg åtskilligt senare än i Uppsala, där den dessutom i
Wallerius hade sin mest betydande representant, medan vi om
wolffianismen i Lund inte få veta stort mer än att den från 1747
företräddes af Lars Laurell, »en af de obetydligaste professorer,
som beklädt en svensk lärostol».4 Wolffianismens starkare position
i Sydsverige än i uppsvenska bygder är ett egendomligt förhållande,
till hvars förklarande förf. icke sagt ett ord. Wallerius, som ju är
»en af vår kyrkas inflytelserikaste personligheter» och som är en i
synodalafhandlingarna från senare hälften af 1700-talet ofta
citerad auktoritet6, synes ha utöfvat ett mindre inflytande i norra
Sverige än i de sydsvenska stiften.
Förf:s slutord lyda: »Ortodoxiens renässans på 1800-talet var
åtminstone delvis ett vittnesbörd om den wolffska filosofiens
användbarhet och inneboende styrka».6 Tack vare Wolff fick alltså
ortodoxien en ny blomstringstid! Hur skall detta passa i stycke
med förf:s tidigare framställning, enligt hvilken wolffianismen blef
»det vetenskapliga underlaget för neologien, ’upplysningens’
religion»?7 Wolffianismens starka rationalistiska karaktär och dess
betonande af den naturliga teologien på uppenbarelsens bekostnad
hade ju icke kunnat undgå att bringa »ortodoxien i harnesk mot
den nya filosofien ».8 Men det ligger dock ett sanningsmoment bakom
de citérade slutorden, ehuru förf. icke försökt motivera dem.
»Wallerii öfvertagande af den kalseniska professuren kan
betraktas som en symbol på den svenska wolffianismens ställning till
1 Om dennes verksamhet se Annerstedt, III: 2, s. 433—34. Hammar-
sköld bevärdigar honom inte ens med ett omnämnande.
5 Wijkmark, s. 17. 3 Wijkmark, s. 12—14. 4 Wijkmark, s. 9.
Citatet från Alb. Nilsson. 5 Wijkmark, s. ti, 15. 0 Wijkmark, s. 17.
7 Wijkmark, s. 3. 3 Wijkmark, s. 13.
Kyrkohist. Årsskrift. 1915 <?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
