Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 e. liedgren"
förändring. Bättringen, som t. ex. i bearbetningen af G. Ps. 173
(Jesu du dig sjelf uppwäckte) behandlas fullkomligt ortodoxt efter
Spegel och fjärde hufvudstycket i Luthers Lilla Katekes, synes
stundom få innebörden: förbättring af ett förhandenvarande
tillstånd, ej den bibliska och djupare betydelsen: sinnesändring.
Så t. ex. 270: 8:
Wärdes, -Gud! din nåd mig gifwa,
Att jag måtte, dag från dag
Wisare och bättre blifwa —
Liknande tanke i 187: 1:
Låt tändas lifsens ljus för mig,
Att jag uppå en bättre stig
Går fram med bättre sinne!
Men det gamla uttrycket i vårt kyrkospråk »lefwernets
förbättring» (också här användt i omarbeta, ps. 17: 3) antydde
redan en dylik uppfattning, och Wallin har ju äfven framställt den
i n:r 172: 4 och 435: 3 i vår gällande psalmbok.
Hvad neologiska älsklingstankar i öfrigt beträffar, kan nämnas,
att Dygden någon gång jämställes med Kristus eller Anden;
exemplen äro dessa:
Af lugnet följd, af dygden ledd,
Jag ware hwarje stund beredd j
Till redovisningsstunden! (187: 8).
Så skall mitt hjerta, kärleksrikt
Och fromt och tacksamt, än bli wigdt
Till Din och Dygdens boning! (252: 7)
Ett stänk af sentimentalitet kan ibland visa sig, då sångaren
åberopar sin ånger och sina tårar som bevekande skäl till
öfverseende å Guds sida, t. ex. Skåda wår ånger och tro (398: 2), Du ej
lägger mig till last Hwad jag så ömt begråter (252: 4) eller då
syndarens »svaghet» får gälla som en ursäkt, såsom särskildt är fallet
i n:r 308 (ny öfversättning af Auf er immensam Dens, auf er tram),
där svagheten hos människan och billigheten hos Gud redan i den
latinska texten äro korrelatbegrepp (tam sortem fragilem, v. 5, och
Clemens . . . Cui manet semper proprium maligno Parcere mundo,
v. 3):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
