Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wallins läroår som psalmdiktare
.79
an, därför att »man kunde läsa eller sjunga dem utan att stötas
för hufvudet af alt för kristliga uttryck».1 Det tycks dock svårt
att fatta, huru en sådan dikt som den här ifrågavarande kan
frånkännas psalmstil och quantum satis af kristlighet. Ändringarna
ha här lika så litet som eljes i Wallins första psalmer någon
påvisbar tendens att försvaga det kristna trosinnehållet utan framgå
med nödvändighet ur den. estetiska psalmförbättringsteori vi
förut refererat. Ty den gamla psalmen bröt (och bryter än i dag)
mot den versifikationens korrekthet, som äfven Wallin ännu satte
så högt: hvarje rimpar utom det sista lider af något bland de fel, som
man ville aflägsna ur de gamla psalmerna: apokopering, inversioner,
accentfel, orena rim och arkaismer.
Borttagandet af den alltid vanskliga bilden om Kristi sår
skyl-les väl ej rationalistiska motiv mera nu än senare, då Wallin kunde
tillåta sig att, när versens förbättring så fordrade, borttaga dylika
allusioner på Jesu försoningsdöd.2 Uttrycket »Wännen», som här
tvenne gånger förekommer i st. f. Jesus, hör ju till Wallins
ordförråd alltifrån ungdomen: det möter lika väl i Uppfostraren som i
Dödens Ängel, särskildt i eskatologiskt sammanhang.3 Och i det
märkliga företalet till Religionstalens tredje del (1831) har Wallin
gentemot beskyllningen att skämmas vid Kristi namn å ena sidan
hänvisat till flere af sina psalmer och predikningar, som vittna om
motsatsen, å andra sidan också uttryckligen förklarat, att han ej
»lägger någon vigt på ett idkeligt och derigenom ofta blott
mekaniskt upprepande af Frälsarens namn». Hvad ungdomsförsöken
angår, äro f. ö. Jesu namn och hänvändelser till honom där så
vanliga, att någon misstanke mot Wallin för att just då ha velat
bespara upplysta ögon och öron kristliga talesätt, på dem ej kan
grundas.
Hvad Wallin senare ogillade i sina första psalmer var — och
det skall i det följande flere gånger ytterligare belysas — icke
någon brist på kristlig öfvertygelse och religiöst känslodjup utan dels
själfva principen att utbyta de gamla, just genom sin ålder och
däraf beroende minnesrikedom ojämförligt mer suggestiva kärn-
1 Hildebrand, a. a., sid. 64 f.
s Jfr t. ex. N. Ps. 77:6 med G. Ps. 151:6 och N. Ps. 187:8 med G. Ps.
253: 8.
3 Så just i de nämnda dikterna: »ur sin stilla blund Hon väcks af
Vännens röst en klarnad morgonstund» (Uppfostraren); »Alltså I kännen, Då dagen
svalkas, Hur Himlavännen Till eder nalkas Och för till rummet, som han
beredt . . .» (Dödens Ängel str. 34). Jfr N. Ps. 125: 6, 210: 2, 481: 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
