Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Pekka Wäinö. Till belysande af tillståndet i vår nordligaste församling vid tiden för Lars Levi Læstadii uppträdande såsom de nordiska lapparnas och finnarnas andlige och sedlige reformator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 00
pekka wäinö
till en Beskrifning öfwer Norrland, V, Västerås 1789; Magnus
Höjer: Konungariket Sverige, en topografisk-statistisk
beskrifning III, Sthlm 1883; Herman Lundström: Laurentius Paulinus
Gothus, akad. afh. III, Uppsala 1898; Edgar Reuterskiöld: De
nordiska lapparnas religion, Sthlm 1912; Gustav Sundbärg: Sveriges
land oeh folk, Sthlm 1901; J. Szinnyei: Finnisch-ugrische
Sprachwissenschaft, Leipzig 1910; Johannes Tornæus: Berättelse om
Lapmarckerna och Deras Tillstånd, 1672(?), af prof. K. B.
Wiklund ånyo offentliggjord i Svenska Landsmålen XVII: 3 (h. 72)
Upps. 1901; K. B. Wiklund: Rounala kyrka, Uppsala 1916; —:
Om Lapparna i Sverige, 2:dra uppl. Sthlm 1910; —: Lärobok i
Lapska språket, Upps. 1901.
Den församling, som blef utgångspunkten för Lars Levi
Læ-stadii reformatoriska verksamhet, var, som redan nämnts, vårt lands
nordligaste förpost, det kritiska hörnet, där trenne riken mötas.
Det torde vara lämpligt att låta en kort öfverblick öfver
odlingens och kristendomens utbredande och framsteg i denna
aflägsna landsända utgöra bakgrunden till det följande. Vi börja
därför med att erinra om några data ur Torne lappmarks
odlings-och kyrkohistoria.
Professor K. B. Wiklund skrifver i sin nyss utkomna bok
»Rounala Kyrka» följande: »Sedan gammalt hade de svenska
lapparna i Torne lappmark haft för sed att med sina renar flytta
över fjällen till ’Havriket’ i väster och norr. Om våren drogo de dit,
om hösten kommo de tillbaka, men många stannade av den ena
eller andra orsaken vid havet för några år eller för alltid. De svenska
birkarlar1, som hade privilegium på att handla med Tornelapparna
och taga upp deras skatt, måste för detta ändamål uppsöka sina
lappar även på andra sidan fjällen. Där lockade också havets
fiskrikedom, sälskyttet, valrossfångsten, de dyrbara pälsdjuren och
det mjuka ejderdunet — det var då naturligt, att redan i urgammal
tid, säkerligen redan långt före birkarlaväsendets uppkomst, en
handels- och färdeväg skulle uppstå längs Torneälven och dess stora
biflod Muonio- och Könkämä-älven över till Ishavets kust. Med
Gustaf Vasa börjar så också den svenska kronan medvetet sträva
efter att vinna fast fot vid Ishavet. Under hertig Karl tillspetsas
1 Äfven kallade »lappefarare».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
