Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Pekka Wäinö. Till belysande af tillståndet i vår nordligaste församling vid tiden för Lars Levi Læstadii uppträdande såsom de nordiska lapparnas och finnarnas andlige och sedlige reformator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 00
pekka wäinö
officiellt namn på Sveriges nordligaste församling i stället för det
forna sockennamnet, Enontekis, som fortfarande användes om den
finska delen.1
sj:
Karesuando socken, som i längd mäter icke mindre än 15 mil,
sträcker sig längs gränsfloden Könkämä och dess fortsättning
Muonio älf samt omfattar en yta af 5,673 kvkm. (Hela Visby stift
med sina 3,158 kvkm. öfverträffas sålunda med 2,515 kvkm. af denna
enda socken, som dock är en af de mindre lappmarkssocknarna.)2
Själfva kyrkbyn Karesuando ligger 40 mil norr om vår
nordligaste stad Haparanda och 25 mil öfver polcirkeln vid
svenskfinska gränsen. Först år 1912 fick denna vår nordligaste kyrkby
en med människohand gjord förbindelseled med det öfriga landet,
då landsvägen Gellivare-Karesuando blef färdig. Förut färdades
man på vintervägar öfver snö och is och om sommaren på den strida
älfven med dess farliga forsar.2
Ett tiotal mil längre åt norr och väster utbreder sig ett
storartadt fjällpanorama. I synnerhet framträda de skyhöga norska
snöfjällen Parastinderne och det ståtliga svenska fjället Pältsa.
Från dessa fjäll samlar vår nordligaste insjö, den två mil långa
dubbelsjön Kilpisjärvi, sitt vatten, som afbördas genom
gränsfloden Könkämä-älf. Ett par kilometer ofvanför denna sjö reser
sig på stranden af den norska fjällsjön Koltajaur (496 m. öfver
hafvet) det s. k. treriksröset (n:o 294) Kuokimmuotka. Det är den
enda punkt, där man kan »sitta i Sverige och samtidigt ha ena
foten i Norge och den andra i Ryssland».3
Karesuando kyrkby har ett ganska vackert läge med delvis
storslagna vyer öfver det kuperade landet och den slingrande
älfven. Dock är nejden i allmänhet dyster och ödslig. På grund
af det nordliga läget och äfven höjden öfver hafvet är växtligheten
torftig. Granen har några mil nedanför upphört att växa och äfven
tallen når sin nordgräns strax norr om kyrkplatsen. Af löfträd
är det björken som bäst härdar ut här, men äfven den blir
knotig, risig och vindvriden. Några förkrympta rönnar och häggar
hedras som pärlorna bland träden. Den krypande dvärgbjörken
samt fjällvidét och några andra sälgarter känna sig däremot mera
1 Jmf. Bergqvist-Svenonius: Lappl., s. 160; Grape: Herdam. s. 77;
Hist. geogr. stat. lex. IV s. 133; Höjer: Sverige III, s. 403.
2 Jmf. BergqvisT-Svenonius: Lappland, s. 17, Sundbärg: Sveriges
land och folk, s. 3; Höjer: Sverige III, s. 403.
3 Jmf. Bergqvist-Svenonius: Lappland, s. 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
