Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Pekka Wäinö. Till belysande af tillståndet i vår nordligaste församling vid tiden för Lars Levi Læstadii uppträdande såsom de nordiska lapparnas och finnarnas andlige och sedlige reformator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 00
pekka wäinö
turens karghet och torftighet återspeglades i folkets lif och lefverne
så i yttre som inre bemärkelse.
Den kulturnivå, på hvilken dessa gränsbygders finsk-lapska
befolkning stod vid tiden för Læstadii uppträdande som dess
reformator, synes ej hafva varit synnerligen hög. »Då Læstadius
tillträdde pastoratet, befann sig befolkningen på en låg kulturgrad,
hvilket i vissa hänseenden är förhållandet ännu i dag», skrifver
doktor Englund 1874, »trakten är bebodd af en befolkning, fattig,
utan yttre hyfsing och kringspridd ibland ödemarker–-
denna boningsort hörer hvarken till de mest behagliga eller till
dem, som synnerligen äro ägnade att främja fortskridande i yttre
bildning och humanitet. »L
Folket här i den stora naturens sköte är i hög grad beroende
af hvarjehanda yttre förhållanden såom naturbeskaffenhet, klimat
och årstider. Det är naturens mäktiga, ofrånkomliga och
oföränderliga inflytande, som här mer än annorstädes bestämmer folkets
lefnadssätt, seder och bruk och därmed dess kultur. I synnerhet
gäller detta om de nomadiserande lapparna, hvilka, som nämndt
är, utgjorde församlingens majoritet. Till belysande af deras
kulturella ståndpunkt må anföras följande ur förut omtalade källor:
»Ursprungligen nomad, sedan han tämt renen», säger Düben, »med
denne till enda husdjur och hunden till sin hjälpare, vandrar den
genuine Lappen nu och sedan urminnes tid fram och tillbaka öfver
stora landsträckor, på tider, som bestämmas af renbetet och vanan
samt till en del äfven af temperaturen och myggen. »2 Och
Stockfleth skrifver om den flyttande fjällappen: »Fjeldfinnen3,
Finnefolkets Kjærne og Stamme, lever alene af og ved sine Ren, med
dens Skind klæder han sig, nærer sig med dens Kj ød og for en Del
ogsaa med dens Melk og med den af Melken tilberedte Ost; for
Renen forskaffer han sig alle sine Fornødenheder, iblandt disse Melet,
som imidlertid ikkuns er en underordnet Del af hans Føde.
Øde-lægge Ulvene, Sneskred eller andre Uheld hans Hjord, saa at den
blifver utilstrækkelig til at ernære ham og hans Familie, saa enten
forene flere sig saaledes, at de i Fælleskab vogte deres fælles Hj
order, medens de skiftevis dragé ned til Søen og drive Fiskeri endog
paa Lofoten, medens andre forblive ved Hjorden, eller og sælger
1 Teol. Tidskr. 1874, s. 210.
- Düben: Lappl. o. Lapparne, s. 57.
3 I Norge kallas lapparna Finner och finnarna Kvæner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
