Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Pekka Wäinö. Till belysande af tillståndet i vår nordligaste församling vid tiden för Lars Levi Læstadii uppträdande såsom de nordiska lapparnas och finnarnas andlige och sedlige reformator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur vår nordligaste församlings historia I O I
fyllhundarne fördes som lik ifrån kyrkostaden. Dessa bran vins
skulder voro så hederliga, att Lappen måste honorera dem hederligt,
när krögaren kom till Lappens kåta för att köpa slaktrenar. Men
icke nog dermed, att krögaren incasserade sina bränvins skulder
hederligt, när han kom till Lappbyn.1 Han förde äfven med sig en
halfankare och förplägade Lappen så, att han blef mycket medgörlig
i afseende på Renhandeln; i början visste nog Lappen att bestämma
priset på sina renar, men ju mera han tog in af eldvattnet, desto
medgörligare blef han i afseende på priset, och slutligen skänkte
han en slagtrehn på köpet för att vara riktigt hederlig. Dock hände
det stundom att Lappens hustru, som var mindre plägsam än
mannen, gjorde slut på hela handeln, i det hon hetsade hundarne på
rehnhj orden, eller till och med släppte lös de rehnar, som krögaren
fått i band. Denna handel skulle icke hafva varit så skadlig för
Lappen om icke vargarne i det samma infunnit sig i rehnhjorden,
hvilken under Lappens rusiga tillstånd saknade ali tillsyn. Det såg
nästan så ut, som skulle vargen verkeligen hafva känt bränvins
lukten på långt håll, emedan denna Lapparnes arffiende vanligen
infann sig i rehnhjorden, så snart krögaren infann sig i Lappens
koja. Men saken låter dock naturligen förklara sig sålunda, att då
ingen ropandes röst hördes i öknen, som skrämde bort vargen, så
blef han mästare öfver Rehnhjorden; och så förhåller det sig äfven
i andeligt afseende», tillägger Læstadius ironiskt.2
Rusdryckernas verkningar i Læstadii församling målas med
följande ord: »Jag såg, att det stod illa till med Församlingen»,
säger Læstadius, »men de medel, som skulle verka en sinnes
förändring hos den, voro ännu för mig förborgade. Jag hade alltid
hyst en stor afsky för öfverlastade personer, och denna afsky
stegrades, ju mer fylleri lasten tilltog. Ehuru sjelf hushållsaktig och
sparsam, kunde jag dock aldrig förlika mig med krögarena, hvilkas
nedriga egennytta utarmade Församlingen. Jag ville således aldrig
taga emot någon så kallad skänk af personer, som icke voro rediga,
och i allmänhet var det motbjudande, att taga emot Lapparnes så
kallade skänker, emedan de skulle trakteras med brænnvin för dessa
skänker. Allt detta gjorde, att jag hyste ett andeligt hat till alla
1 Lappby kallas en plats, där flyttlappar under sina vandringar
pläga slå sig ned; det kan vara ett eller flera kàtlag. Därjämte
användes ordet 0111 en by i lappmarken i allmänhet.
2 E. R. R. 1853, s. 162 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
