Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Pekka Wäinö. Till belysande af tillståndet i vår nordligaste församling vid tiden för Lars Levi Læstadii uppträdande såsom de nordiska lapparnas och finnarnas andlige och sedlige reformator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur vår nordligaste församlings historia
III
och en större slägt rehn för det hela stopet. En mindre slägt rehn
kunde då gälla 5 rdr och en större slägt rehn 8 ä 9 rdr rgs. Man
kan säga, att en sådan handel kan bära sig. Om någon Lapp var så
dum, att han ville pruta, så hotade krögaren dels att stämma
Lappen för fylla, dels ock att sparka ut honom, ifall han nästa gång
ville sätta sin fot inom tröskeln. Allt detta verkade väl en hemlig
fruktan och ett hemligt hat till krögaren, men allmogen
underkastade sig beskedligt krögarens tyranni; ty krögaren var tillika
en slags Handelsman, och kunde anklaga hvilken som häldst,
då ingen (?!) i hela församlingen var fri från lagbrott.»1
Den ohejdade dryckenskapen mörkaste skugga framträder
dock i följande citat: »Det mest upprörande och hjertskakande»,
säger Laestadius, »var dock de oskyldiga barnens lidande för
brännvinets skull. När mödrarne lågo hela och halfva dagar i fyllan
utan medvetande, fingo de små oskyldiga Barnen skrika nafvel-
bråck på sig–—. Huru många bland de späda hade icke
redan gråtit sig till döds, när mordengeln eller den orena spritanden
hade grasserat ibland folket i hundratal af år? Huru många
mödrar hade icke redan gråtit sig till döds, när den orena anden dref de
andeliga svinen att handtera sina makar som kreatur, när de arma
menniskorna klädde sig nakna för att tillfredsställa sin outsläckliga
brännvinstörst.2 Doctor Thomander säger i sina predikningar,
att brännvinets orena ande är den rätta äktenskapsdjäfvulen i
Sverige. Och i Lappmarken är han en barnamördare.»3
För ett allsidigt belysande af saken må det ytterligare tillåtas
att till sist anföra ännu några ord af en af den læstadianska
väckelsen förmodligen berörd insändare i den af Læstadius utgifna
tidskriften »Ens Ropandes Röst i öknen». Insändaren kan med
sannolikhet förmodas hafva varit dåvarande kyrkoherden Ingemar
Lindstedt i Læstadii grannförsamling Jukkasjärvi, som ock
undergick den från Karesuando utgående reformationen.4 Ur den
vidlyftiga artikeln, som med stor vältalighet ådagalägger den
læstadianska väckelsens synnerligen välgörande verkningar i dessa
bygder, återgifva vi endast ett litet utdrag från början, där det före
1 E. R. R. 1852, s. 172 ff.
2 Mången lär i onyktert tillstånd t. o. m. ha lämnat sina klädesplagg
i pant eller utbyte hos krögaren för att få mera brännvin.
3 E. R. R. 1853, s. 179 ff.
1 Jmf. Englund i Teol. Tidskr. 1874, s. 289.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
