Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens» svenska kyrka i 2 <)
tid varit dygdigare än vår, men olyckligtvis är det icke så. Utan
att tro Rousseau, att det är kunskaperna, som framalstra och
föröka lasterna, måste man dock medge, att de ej heller utrota dem.»
»De flesta anse lasterna i samhället med lika vördnad, som man
hyser för gamla saker. »J Året förut skref en kyrkoherde i Kalmar
län i ett bref: »Lasten visar sig uppenbarligen och hedras, och
dygden synes vilja dölja sig för att icke blifva begabbad. Fritänkare
äro nu många, fräcka och oförskämda. »2 Det var således ganska
tidsbetecknande, att professor Z. Nordmark från Upsala i det
minnestal, som han i vetenskapsakademien höll öfver aflidne professor
N. Schenmark från Lund, och hvari han ville betona dennes
välförhållande äfven under studentåren, bland annat yttrade: »Ett
dygdigt och sedigt uppförande vanhedrade aldrig en fri studerande».
För egen del förklarade Nordmark sig anse, att »vördnad för
religion och en med dennas föreskrifter likstämmig lefnad aldrig
bevisade brist på snille».3 Allmänna opinionen synes sålunda ha
dömt annorlunda. Domprosten P. Munck, som 1780 förvaltade
rektorssysslan vid Lunds universitet, yttrade i bref, att bland den
studerande ungdomen där funnos liksom i Upsala många
naturalister, och att han ämnade till en viss dag sammankalla
studenterna för att göra dem »de allvarsammaste föreställningar om
religion och gudsfruktan», och i ett senare bref nämnde han, att
hädanefter ingen komme att erhålla testimonium academicum,
såvida han ej kunde förete prästbevis, som intygade, att han nyttjat
sina salighetsmedel. Denna bestämmelse i akademiens
konstitutioner hade länge åsidosatts men skulle nu åter träda i kraft.4
Helt naturligt var det de bildade, de högre stånden, som mest
begärligt lyssnade till »upplysningens» religiösa teorier. Med skäl
anmärktes, att liksom »en del tyskar så länge arbetat uppå att göra
den kristna religionen så förnuftsmässig», att den ej längre
förtjänade namnet kristen, så fanns ock i vårt land »en hop af de
mäktigare och dem, som vilja synas sapere supra vulgum, som göra
detsamma, då de anse allt för fördomar, som förnuftet ej kan
begripa »,5 Särskildt mellan vitterhetens idkare och kristen tro menade
man var befästadt ett svalg, som var svåröfverstigligt. Den frågan
1 Stockh. posten 1780, 11:0 62.
2 J. Himstedt till J. C. Stricker, Brefsaml. i Kungl, biblioteket.
3 Stockh. posten 1791, n:o 238.
4 P. Munck till J. C. Stricker.
5 I,. Malmström bref till Stricker 20 jan 1783, K. B.
Kyrkohist. Årsskrift 1916. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
