- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sjuttonde årgången, 1916 /
157

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om »upplysningstidens * svenska kyrka i 53

och detta har skett på ett sätt, som nödvändigt måste gifva
mänskligheten afsky och fasa för dem båda.»1 Att han härmed gaf
uttryck för mångas mening inom mötet, märkes ock af tonen i de
predikningar, som höllos därunder. Teologie professorn och
domprosten Johan Lostbom predikade både vid jubelfestens början
och slut. Vid förra tillfället yttrade han bland annat: »Vårt rike
har suckat under mörker, en skymning följde blandad med töcken;
ljuset genombröt med härlig klarhet. Denna sol gläder oss från
sin middagshöjd, men eder tillhör att förekomma dess undergång.»
»Läran om försynen öppnar en glad utsikt för de kommande tider.»
Vid festens slut pekade han dock i sin predikan på vissa orostecken
inom kyrkan, ■ men litade dock på att de krafter, som rörde sig
inom henne, skulle trygga hennes väl. Han talade om att ett ömt
bekymmer uppstiger i hjärtat, »då vi kasta ögat på otrons dristiga
framsteg. Med oro erinra vi de tider, då förnuftet i sin linda icke
förmådde höja sig öfver gruset, i naturens prakt uppsöka hennes
upphofsman och i världens styrelse en gudomlig försyn, de tider,
då det endast var dårens lott att i sitt hjärta säga: »Det är ingen
Gud». Nu hade man hunnit öfver den ståndpunkten, men ett
»ömt bekymmer» uppstiger dock, då man erfar, »att äfven de, som
■erkänna en uppenbarelse, draga de heligaste sanningar under
förnuftets domsrätt». »Förnuftets ljus måste vika för det större.»
Själf synes Lostbom häfdat närmast en supranaturalistisk
ståndpunkt.2 Professor D. Boethius höll också ett föredrag, däri han
talade om det »Högsta väsendet» och »religionens heliga sanningar».

Revisionen af bibelöfversättningen och de kyrkliga
församlings-böckerna var väl föremål för mötets öfverläggningar, men till
några fruktbärande resultat för kyrkan ledde de icke. Mötets
■önskningar gingo naturligtvis ut på att bringa dem i harmoni med
tidens neologiska anspråk.

Som man icke kunde påräkna en allmännare ändring af det
religiösa föreställningssättet i neologisk riktning med mindre, än
att de blifvande församlingsherdarna från början fostrades i en
neologisk uppfattning af religionen, samrådde mötesdeltagarna
■om huru man skulle finna en lärobok i dogmatik, som bättre än
Jakob Benzelius’ »Repetitio theologica» stod i samklang med
tidens teologiska uppfattning. Det visade sig svårt att finna någon
passande. Frågan därom sysselsatte de ledandes tankar, äfven

1 Handlingar rörande jubelfesten i Upsala 1793, sid. 168.

2 Predikningarna äfven separattrvckta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1916/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free