Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM »UPPLYSNINGSTIDENS * SVENSKA KYRKA i 53
sig från den, som den döde i lifvet omfattat. Enstaka uttryck
kunde likväl varskott det vid begrafningen närvarande
prästerskapet, att talaren tillhörde en annan tidsriktning än den afdöde
stiftschefen. När Troil längre fram i tiden som ärkebiskop blifvit
kallad att predika vid konung Gustaf III:s likbegängelse, ställdes
han inför en ömtåligare uppgift. Ärkebiskopen betygade dock,
att han »i åsyn af sanningens Gud» och »idetta åt sanningen helgade
rum (kyrkan)»icke ämnade tillägga den döde monarken andra
dygder än dem, som han verkligen ägt i lifvet. Med rätta ansåg han
sig kunna prisa honom för att hafva rensat våra lagar från
vidskepelse och öfvertro. Han tillade konungen ock som en förtjänst
att ha vördat »religionens dyra sanningar», hvarpå Troil funnit
bevis uti hans påbud om en revision af bibelöfversättningen. Som
biskop i Linköping visade Troil ingen i ögonenfallande ifver att göra
propaganda för sin neologiska uppfattning utan iakttog ett
kyrkligt »decorum», ehuruväl hans teologiska ståndpunkt vid tillfällen
framskymtade. Kortheten af den tid, som han förestod stiftet,
gjorde ock, att hans inflytande på kleresiets läromeningar ej kunde
blifva så stort, och för öfrigt stod han emot både
religionsfientlighet och indifferentism, där han mötte dessa. Vid prästmötet 1784
i Linköping varnade han prästerna för att trötta sina åhörare
genom alltför långa predikningar och lade dem ock på hjärtat
att aldrig uppträda på predikstolen utan att vara väl beredda samt
rådde dem att där aldrig läsa ur koncept. Aldrig borde de fika
efter ordståt i sina predikningar; utan tvifvel både goda och
tidsenliga anvisningar.
Ifrigare än Troil att sprida neologi var hans efterträdare såsom
stiftschef både i Linköping och Uppsala, J. A. Lindblom, som i
berörda Journal för präster verkade i nämnda syfte. Såsom
innehafvare af skytteanska professuren i Uppsala, innan han öfvergick
till biskopsstolen i Linköping, hade han kommit att ägna sitt
studium åt den gammalromerska litteraturen, som öppnar en värld
främmande för kristendomen, hvarför han stod ganska obekant
med den kristna teologiska vetenskapen, när han kallades till
biskop och därmed ock till en lärofader i vår kyrka. Någon
grundligare teologisk bildning hann han då ej i en hast förvärfva och
lär väl icke heller sedermera ha tillägnat sig. Den liberalt anlagde
mannen kände sig dragen till neologerna, som sträfvade efter
e-mancipation från auktoritetens band på det religiösa tänkandet.
Dristig och företagsam, som han var, beslöt han omsider att bringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
