Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
-g. westling
åtminstone äro reformatorerna ieke lutheraner och knappt kristne,
och jag har icke sett något steg af dem för att föra oss till, men
flera för att vräka den och bevisa, att kristna läran ej är något
annat än den moraliska religionen.» »Bekännelsen i Sveriget är
nu icke densamma, som du och j ag åtagit oss att uppehålla.» Han
bad dock Lindblom ej föreställa sig, att han hatade filosofien,
men — skref han — »jag ser det ej con venera en hederlig karl att
taga lön för vården af en religionslära, som han icke vill eller kan
vårda».1 Biskop Wallqvist var ingalunda den enda mera
omdömesgilla person i samtiden, som med ogillande och oro aktade på
journalens artiklar. Kanslirådet And. Schönberg, bekant inom
den lärda världen, uttalade den 30 oktober 1798 i bref till
domprosten Älf i Linköping sin missbelåtenhet med tidskriftens
hållning. Han hade nyss stött sig på en »oratorisk» predikan, som
blifvit hållen vid sista magisterpromotionen i Uppsala, och som han
funnit mest bestå i »tomt verbiage». Han harmades ock öfver
att journalen åstundade tolerans blott för »egna griller och nya
meningar», hvaremot han funnit dessa toleransens predikanter
visa sig ganska otåliga, om någon dristade sig bestrida deras
»dårskaper».2 I ett följande bref till samma korrespondent meddelade
han, att biskop Munck i Lund ansett nödigt att rent af varna sitt
prästerskap för att lyssna till journalens locktoner, som gåfvo
vilseledande ljud.3 Schönberg kunde vänta instämmande i sin mening
hos Älf, som ej var den ende inom Linköpings domkapitel, som
ogillade Lindbloms teologiska meningar. Därvarande lektorn,
professor M. Fröling yttrade i ett bref den 12 augusti 1797, då
han återsände till Lindblom ett lånadt arbete innehållande en kritik
af Kants métafysik: »Jag har af denna kritiken hämtat mycken
upplysning och är en bekräftelse på den af alla tiders förfarenhet
stadgade sanning, att filosoferna ej annat kunna än stanna i mörker,
irring och tankevilla, då de öfvergifva det eviga ljuset och vända
sina ögon från de strålar detsamma nedlagt i vår själs innersta
känslor». Fröling var känd som lärd och hade med Lindblom stått
på förslaget till biskop i Linköping.
Om att journalen väckt förargelse äfven i andra landsändar,
påmindes Lindblom till exempel genom ett bref den 10 april 1799
från en sin vän J. J. Callerholm, kyrkoherde i Våla inom ärke-
1 Bref d. 15 aug. 1799, Lindblomska brefsaml. Link. bibi.
2 Bref d. 30 okt. 1798, Älfska br. saml., Link. bibi.
3 Bref af d. 13 april 1799, Älfska brefsaml.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
