Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Augustinus-litteratur. (W. Thimme, Augustins geistige Entwickelung in den ersten Jahren nach seiner »Bekehrung», 386—391. Berlin 1908. — H. Scholz, Glaube und Unglaube in der Weltgeschichte. Leipzig 1911. — E. Troeltsch, Augustin, die christliche Antike und das Mittelalter. München und Berlin 1915.) Anm. af K. B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
litter aturö’fversikter
spelar här ingen roll, och civitas terrena kan visserligen manifestera
sig i staten, så vidt som denna är behärskad af själfviskt, jordiskt
sinnelag, men detta betyder icke något förkastande af staten i
för sig eller något underordnande af densamma under kyrkan i
medeltidens stil.
Det förefaller mig, som om detta grepp vore afgjordt mera lyckadt
än Scholz’ besynnerliga »Ineinander» af ideell och empirisk
betydelse. Augustinus är verkligen i detta arbete vida mer kristen
platoniker än hierark; i andra sammanhang — särskildt i striden
mot donatismen — ligger ju saken annorlunda. (Civitas Dei bör
därför på svenska öfversättas med »Guds rike», ej med »Guds
stat», då det förra uttrycket ger bättre associationer i den
riktning Augustinus afser.)
För att se hur Augustini statslära från Troeltsch’s
utgångs-’ punkter gestaltar sig, må här dess hufvuddrag antydas — tillika
såsom exempel på Troeltsch’s ofta mycket instruktiva utförande
af kulturetikens specialproblem. — Man kan se staten ur tre
synpunkter: i) staten i och för sig, sådan den skulle vara af naturen
efter sitt ideal; 2) staten under inflytande af synden, sådan den
faktiskt blifvit; 3) staten sådan den kan bli, då den renas genom
kristendomen. — Under 1) framhålles, att människan af naturen
är en samfundsvarelse, anlagd på ett fredligt samlif, liksom i
familjen, så ock i staten. Fullföljandet af denna linje leder till
små– statsidealet: lyckligast vore, om alla riken vore små och lefde i
fredlig och god grannsämja utan eröfringslustar. — 2) Nu
föranleder emellertid synden — sj älfviskheten och kärleken till
tempo-ralia bona i st. f. till Gud — tvist om sådana bona; däraf krigen
och det faktiska statsväsendet med dess härskande synd, »libido
dominandi», maktbegäret. Staten blir storstat och eröfrarstat.
Här har det onda, terrena civitas, ett stort insteg. Härskar
maktbegäret allena, så gäller det bittraste af alla Augustini ord om
statslifvet: att rikena blott äro »magna latrocinia», stora röfvarband.
Men icke alltid behöfver detta gälla; det kan ges en relativ
uppskattning äfven af det hedniska statslifvet, hvarpå omdömet om
romarnas medborgardygder, som af Gud förtj änat framgångens belöning,
är ett exempel. — 3) Blir staten emellertid kristen, kan den renas
och helgas. Det blir en stat utan »libido dominandi», helst efter
småstatsidealet, men dock tänkbar äfven som storstat, om härskarne
styra rättfärdigt-patriarkaliskt, sörja för att Gud får sin rätta
dyrkan, älska Gudsriket högre än det jordiska och ge föredöme i dygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
