Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Hj. Holmquist, Engelsk högkyrka, lågkyrka, frikyrka (anglikanism, puritanism, kongregationalism) i deras historiska tillkomst. Uppsala 1916. Anm. af D. Fehrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar
j>j
äro: i) teokratisk uppfattning af monarkien; 2) episkopal
statskyrka af gudomlig instiftelse; 3) riter och kultformer hafva det
högsta värde; 4) världsöppenhet i motsats till puritansk askes;
5) frihet i dogmatiskt afseende.
Om högkyrkligheten öste ur holländsk arminianism, så öste
den lägkyrkliga puritanismen ur holländsk präcisism. Tonvikten
lades på väckelse, medveten omvändelse, i st. f. på kyrkligt
samfundslif, historisk kontinuitet och kult. Lågkyrkan kunde ej
omskapa anglikanismen till kalvinism, men den hindrade den från
att blifva romanism och bevarade så England åt protestantismen.
Den sökte motverka den allmänna osedligheten och
nöjeslystnaden, ofta i ensidigt puritansk riktning. Ett exempel på hvad den
förmådde, är den s. k. »engelska söndagen», som f. ö. tydligt visar
omgestaltningen från gammalkalvinism till nykalvinism. Som
oppositionsparti var lågkyrkan alltjämt utsatt för Laud’s våldsåtgärder.
1629—40 emigrerade o. 20,000 af dess medlemmar till Amerika.
Bredvid de partier, som befunno sig i opposition mot
anglikanismen: 1) lågkyrklig puritanism, 2) presbyteriansk puritanism
och 3) enstaka separatister, ställde sig från början af 1600-talet
independentismen. Den är, såsom Holmquist märkligt nog funnit,
icke en folkrörelse utan på visst sätt en produkt af öfver klasskultur,
framsprungen ur några religiöst öfverkänsliga akademicis längtan
efter bättre kyrkliga förhållanden. Upphofsman är H. Jacob.
1605 föreligger independentismens program klart uttaladt. Äfven
här inför Holmquist en nyhet. Independentismen är en
puri-tansk-kalvinsk statskyrkorörelse och den står t. v. i motsats till
frikyrkorörelsen, som är antipuritansk och antikalvinistisk, jfr
ofvan sid. 56. Puritanerna borde organisera sig inom kyrkan
men i kongregationer genom kovenant på sektförsamlingarnas
sätt: Hvarje församling inom kyrkan borde sköta sina
angelägenheter själf utan både biskopar, klasser, presbyterier, synoder etc. —
alltså en presbyteriansk kongregationalistiskt ordnad men nationell
och med staten förbunden kyrka. Dessa idéer fingo längre fram
stor utbredning i England. T. v. verkade de starkast i Holland,
dit de spredos och där barrowistförsamlingen i Leiden lämnade
sin principiella separatism och med J. Robinson som ledare blef
in-dependentistisk. Från denna församling skedde 1620 en utvandring
till Amerika, och här fingo independentisterna stor betydelse. T. v.
höllo de hårdt på sin tillhörighet till nationalkyrkan och ville ej
medge fri kyrkobildning för andra. Blott independentistiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
