Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Hj. Holmquist, Engelsk högkyrka, lågkyrka, frikyrka (anglikanism, puritanism, kongregationalism) i deras historiska tillkomst. Uppsala 1916. Anm. af D. Fehrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar j>j
Cromwell. Cromwell var ursprungligen puritan. Då han deltog
i inbördeskriget mot Carl I, var det genom religiös hänförelse och
eggelse till strid för religiösa ideal, som han gjorde sin trupp och,
allteftersom han själf avancerade, sina trupper, oemotståndliga.
Men hans soldater tillhörde skilda religiösa strömningar, och den
puritanska ofördragsamheten skulle ledt till splittring. Här kom
det independentistiska toleransidealet till pass. I hären fanns
redan ett talrikt independentistiskt element; 1646 tog Cromwell
steget fullt ut från presjbyterianism till inclependentism. Därmed blef
ock motsatsen mellan presbyterianer och independenter centrum
i händelsernas utveckling. Stödd på den af independentism nu
behärskade hären framträdde Cromwell öppet i opposition mot
parlamentet med dess presbyterianism och det religionstvång, som
däraf skulle blifvit följden. Cromwell omsatte independentismens
idé om individens frihet, jämlikhet och själfansvar till ett politiskt
program, en ny statsåskådning,- som fått stora efterverkningar
ej blott för den anglosaxiska rasen utan för mänskligheten öfver
hufvud — individens på folksuveräniteten grundade rätt mot en
allsmäktig statsmakt, den må heta kungamakt eller parlament.
Vid sidan af independentismen gick emellertid en strömning,
som från den radikala döparrörelsen (hvilken legat nere sedan
Münsterkatastrofen 1535) via Holland kommit öfver till England
och där lefde upp i revolutionen. Den var apokalyptisk och såsom
sådan revolutionär; man ville realisera det tusenåriga riket genom
att störta de världsliga väldena. Därför förfäktades ock
monarko-makiska idéer; visade sig monarkens person som ett hinder, måste
den offras. Denna principiella republikanism hade spridt sig bland
independenterna och beredde Cromwell med hans nyktrare och
utprägladt legitimistiska åskådning stora svårigheter. Han måste
intaga en mellanställning till förmån för kungadömet, men i
motsats mot episkopaler och presbyterianer bekämpa allt kungligt
och parlamentariskt tyranni. (Hans häraf förestafvade politik
har ofta missförståtts.) På grund af konungens oresonlighet vanns
Cromwell småningom för den monarkomakiska tankegången.
Carl, som fallit i hans händer, afrättades 1649.
Redan året dessförinnan hade presbyterianerna med
militärens hjälp våldsamt aflägsnats ur parlamentet. Men de
kvarvarande independentisterna kunde lika litet som förut parlamentet
i sin helhet afhjälpa det rådande kyrkliga kaos, ej minst förorsakadt
af prästbristen sedan den stora rensningen under presbyterianis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
