Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
A. GIEROW
uppslaget LXIX i noten: »Qui tollis/Hæc voce significatur, pec
catum esse intolerabile onus et demergens nos vsq; in profundum
inferni, quo onere tamen sic liberamur, quod Filius Dei id in se
recipit, et nos eo leuat. Leuare autem peccatum, est remittere,
tollere, adimere peccatum, Leo contra Iulianum lib. 2. Nemo
tollit peccata mundi, nisi solus Christus, qui est agnus tollens
peccata mundi. Tollit autem et dimittendo quæ facta sunt vbi
et originale continetur, et adjuuando ne fiant: et perducendo ad
vitam, vbi fieri omnino non possunt.»
Liturgiens renlärighet blef i sin tid starkt ifrågasatt, men icke
ens det med ortodoxiens skarpaste synglas beväpnade öga torde
■pà denna punkt rimligtvis kunna upptäcka något kätteri eller ens
möjlighet till utrymme för specifikt katolsk helgonuppfattning.
Till och med i de tider, då Johan III:s sympatier för ett
närmande till den katolska moderkyrkan voro som starkast, har han
icke röjt dragning åt katoliserande åskådning i detta afseende. Hans
beskickning till Rom senhösten 1576 för underhandlingar om
svenska kyrkans återförening med Rom, en följd af underhandlingarna
1574, hvilka under kardinalen Hosii ledning i Stockholm förts af
jesuiten Stanislaus Warzewitz, hade bl. a. instruktioner också den,
att hålla på att helgons åkallande skulle förfalla.1
Johan III:s uppfattning af denna fråga torde också
återspeglas i Ordinantian, förklaringen till 1571 års kj’rkoordning. Här
ogillas i io:de art. Om Helgedagar i en utförlig
framställning uttryckligen icke blott helgons dyrkan utan ock deras
åkallan: ehuruväl så kan vara att de bedja för oss, så skola vi dock
icke bedja till dem. De böra dock hållas i vördnad, särskildt jungfru
Maria, »huilken vthan tuiffuel haffuer til thet heliga werket waridt
aff Gudhi wtkoradt, för än hon afflat war, och för then skul aff Gudh
och then heliga Andha helgat och reenat vthi moderliffuet. »2 Men
en dylik åskådning afsätter sig icke i straffbestämmelser uti
krigslagstiftningen.
1 Se Handlingar rörande Sveriges Historia. Andraserien: Kyrko-ordningar
och förslag därtill före 1686. Första afd. Förordet af J. Nordstr öm, sidd. XXVI f.
2 Kyrko-ordningar och förslag därtill före 1686, Stockholm 1872, sid.
332. — Denna ståndpunkt öfverensstämmer ganska noga med Ox,avus Petri:
Een nyttwgh Wnderwijsning, Samlade skrifter. B. I, Uppsala 1914, sid. 81,
och Een skön nyttugh Vnderwisningh, samma band, sid. 147, det af Natiiax
SödëRBLOm: Birgitta och reformationen, Uppsala 1916, å sidd. 31 f.
citerade stället i Svar på tolf spörsmål, anf. uppl. B. I, sidd. 307 f., och det första
af Tvänne fragment om helgon och om änglar, anf. uppl. B. III, sidd. 581 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
