Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. GIEROW
■förutsattes, att också den senare är död.1 Att de anskaffats för ett
visst, bestämdt ändamål, torde framgå af den omständigheten, att
de gjorts på en gång och af samme afskrifvare. Denne kan knappast
hafva varit tysk, efter vissa språkliga oriktigheter att döma, men
sannolikt svensk, efter hvad förekomsten af halfsvenska vändningar
och ordformer i den tyska texten, bruket af svenskt å m. m. göra
antagligt. En del randnoter och förteckningar af gammalt datum
äro gjorda i en af afskrifterna, de holländska generalstaternas
krigsartiklar. Dock har j ag icke lyckats konstatera något direkt lån eller
någon inverkan därifrån på Gustaf Adolfs krigsartiklar.
Likheterna äro ej flera och mer påfallande, än de, öfver hufvud taget,
måste blifva, då man själfständigt går mot samma mål.
Burei dagbok och andra honom berörande handlingar synas
icke lämna någon ledning för afgörande af frågan, huruvida denna
afskriftsamling förelegat för konungen, då han uppgjort sitt nämnda
utkast.2 Vi veta emellertid, att Bureus var den siste, som
besökte honom före hans affärd till Elfsnabben3, där detta viktiga
lagstiftningsarbete slutfördes.
Längre än till sannolikhet torde man i detta afseende ej kunna
komma. Förklarligt är, om hypotesen är riktig, att denna af Bureus
förvarade afskriftsamling åter framtagits samt inlevererats till
Cro-nones Canzelij just 1628. Det var vid den tiden, som frågan om
Sveriges deltagande i det trettioåriga kriget först blifvit aktuell.
Hvad var då naturligare, än att rikets styrelse på nytt fick intresse
för krigsartiklar, rättspraxis och hvarjehanda därmed i samband
stående sedvänjor, hvilka utbildat sig på kontinenten och framför
allt . hos den makt, med hvilken den stora striden skulle utkämpas?
Lejonparten af denna samling utgöres ock af instruktioner, formulär,
rättssedvänjor — delvis af synnerligen stort intresse som
kulturbilder från den tiden och som bidrag till dess rättshistoria —
sammanförda från olika håll, men mestadels härrörande från den
Habsburgska monarkiens vidsträckta dominium.1
1 »–des Siele Godt ewigligli vörfrewe».
2 Den omnämnes icke af Hans Hildebrand: Minne af riksantikvarien
Johannes Bureus (Sv. Akad. handl. 1886, del. 23).
3 Hildebrand påpekar (o. a. a. sid. 114), att det var »regel att, när
konungen företog en färd af längre varaktighet, var Bure ungefär den siste,
som var kallad till honom, ocli när denne kommit åter, var Bure ungefär den
förste, som hos honom fick företräde. Vidare må framhållas, att Bure ansåg
sig kunna förära sin konung nyårsgåfvor», ett bevis på den intimitet, som rådde
mellan f. d. läraren och lärjungen.
1 I samlingen äro intagna instruktioner för olika funktionärer inom ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
