Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 8 2 A. GIEROW
sistorium, en uppfattning, som vinner stöd i Gustaf Adolfs utkast
till § 16, där vi möta läsarten »höfweds mennen skole inga prester
antaga vthan öfwerstens oeh regements prestens samtycke ». AO och
de följande redaktionerna hafva alltså öfverflyttat denna med
regementschefen delade pröfningsrätt beträffande höfvitsmannens
önskan att antaga präst från den enskilde regementspredikanten
till regementsprästernas kollegiala institution, fältkonsistoriet.
Att en viss osäkerhet rörande både de högre och lägre
krigsprästernas tillsättning varit rådande äfven i fält, visa dock
fältkonsistoriernas akter under den följande tiden. Ibland
förutsätta biskops- och domkapitelsbrefven i dessa ärenden, att det
verkliga afgörandet beträffande de senares tjänstetillsättningar legat
i fältkonsistoriets hand och hafva närmast karaktären af
förberedande till- eller afstyrkande yttranden. Ibland åter är förhållandet
det omvända. Enahanda inkonsekvens framlyser ur militärernas
intercessionsskrifvelser till fältkonsistorium eller dess preses, hvilka
skrifvelser i somliga fall begära rekommendation, i andra fall åter
afgörande i dylika frågor. Härmed står ock i samklang, att dessa
prästerliga tjänster stundom sökts i domkapitlen, stundom i
fältkonsistorium. De täta personalskiftena och den tidens långsamma
kommunikationer bidrogo på krigsskådeplatserna i främmande
land till att förskjuta tyngdpunkten till fältkonsistorium i
öfverensstämmelse med krigsartiklarnas sannolika mening.
Alltså: 1) hvarje krigspräst ordineras och erhåller förordnande
af biskopen;
2) beträffande regements- och ryttareprästernas tillsättande
har denne afgörandet, därest regementschefen skulle representera
afvikande mening, liksom han, då det gäller kyrkoherdebeställningar,
äger bestämmanderätten äfven mot församlingens vilja;
3) beträffande »de gemene predikanterna» eller
kompaniprästerna antagas dessa af hof vitsmännen, dock endast med
öfverstens och fältkonsistoriets, resp. domkapitlets samtycke, och förses
enligt § 13 med förordnande af biskopen, då så ske kan.
Liksom enligt militärkyrkoordningen de militära myndigheterna
icke hade att på absolut afgörande sätt medverka vid tillsättandet af
de högre militärprästerliga befattningarna, och liksom åt
konsistoriet beträffande de lägre tjänsterna var inrymd vetorätt, så ägde
dessa myndigheter ej heller befogenhet att afsätta några
krigspräster. Dessa intogo härigenom i förhållande till det militära
befälet en jämförelsevis själfständig ställning, som rätt bjärt sticker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
