Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Erik Falk. Marsilius af Padua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAKSILIUS AF PADUA
såsom åsyna vittne kunde yttra sig om missbruken vid kurian.
De båda kyrkliga befattningar, som Marsilius innehade, gåfvo honom
inkomster, men någon prästerlig verksamhet utöfvade han ej. Vid
sin behandling af kyrkliga frågor var han obunden af prästerliga
intressen eller hierarkiska synpunkter.
Parisuniversitetet var vid denna tid medelpunkten för Europas
andliga lif. Dit samlades de förnämsta lärde från Europas skilda
delar. Bland dem, som Marsilius där träffade samman med, var
äfven engelsmannen Wilhelm af Occam, en bland 1300-talets mest
betydelsefulla filosofiska och teologiska skriftställare. Att de båda
märklige männen utöfvat inflytande på hvarandra, är väl troligt,
utan att man därför behöfver beteckna den ene som den andres
lärjunge. Occams skrifter om statens och kyrkans inbördes
förhållande äro likväl senare än Defensor Pacis och kunna sålunda
ej vara förebilder för denna. Af de två var Occam säkerligen den
yngre, och det är troligt, att det är han, som mest tagit intryck af
Marsilius, och ej tvärtom.1
Af stor vikt var däremot, att Marsilius. i Paris lärde känna
Johan af Jandun. Denne var en fransman från byn Jandun i
Champagne. Han undervisade vid universitetet i Paris och var en känd
filosofisk skriftställare. Hans skrifter äro ganska många och utgöra
kommentarer till olika verk af Aristoteles. I en skrift hade han förut
försvarat påfvens allmakt, men som det synes genom Marsilius’
inflytande drogs han öfver till en annan skådning. Vid
Parisuniversitetet gjorde sig för öfrigt vid denna tid en strömning gällande
till förmån för konungamakten i dess strid med påfvedömet. Filip
den sköne hade fått stöd mot Bonifacius VIII i uttalanden från
universitetets teologiska fakultet. Att såväl Marsilius som Johan
af Jandun tagit inflytande af de skrifter, som författades af franska
teologer och jurister till försvar för Filip den skönes politik, är
uppenbart.2 På detta sätt har säkerligen den långa vistelsen vid
Paris’ universitet bidragit att befästa Marsilius’ politiska
uppfattning och göra honom till en förkämpe för den världsliga makten
mot den andlliga. Han tillämpar sedan på kejsardömet i mycket
de idéer, som utarbetats af de franska skriftställarne rörande
statsmaktens rättigheter, och att Philip den sköne stödde sig på franska
1 Se härom Suiæivan, Marsiglio of Padua and William of Ockam
[American historical review II, 1906].
2 Por de olika stridsskrifterna redogöres i Scholz, Die Publizistik zur
Zeit Philipps des Schönen und Bonifaz VIII. Stuttgart 1903.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
