Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Erik Falk. Marsilius af Padua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 oo
ERIK FALK
Bakom denna skiljaktighet ligger en olika uppfattning af det tyska
konungavalets betydelse. Ludvig ansåg, i detta fall i anslutning
till gammal tysk statsrätt, att det tyska konungavalet var en inre
tysk angelägenhet, som var afgjord genom kurfurstarnes omröstning;
påfven hade ej någon makt att vare sig gilla eller förkasta den valde.1
Bakom Fredriks anhållan, som väl framställts för att vinna påfven
på sin sida i striden, var den uppfattningen dold, att påfven skulle
ha rätt att granska den valdes person, särskildt med hänsyn till
hans lämplighet att eventuellt såsom kejsare träda i spetsen för
hela kristenheten. Att kejsarkröningen tillkom påfven, därom
rådde ej ännu några skiljaktiga meningar.
I sina svar till tronpretendenterna betecknar Johannes dem
båda såsom utvalda konungar utan att gifva företräde åt någon af
dem, men också utan att bekräfta någonderas val eller söka
åstadkomma enighet i Tyskland. Han gjorde gällande den uppfattningen,
att något lagligt val ej förekommit. Någon kejsarkröning kunde
därför ej heller ifrågasättas, och såväl Tyskland som kejsarriket voro
sålunda utan lagligt öfverhufvud. Enligt den papalistiska
uppfattningen var ju kejsarmakten ett utflöde af påfvemakten, i det
att påfven hade insatt kejsaren, för att han skulle föra det
världsliga svärdet. Men när ingen kejsare fanns, hemföll äfven den
världsliga styrelsen af kristenhet till påfven, hvilken ägde att
utöfva alla de kejserliga rättigheterna.
Johannes hade sålunda stort intresse af att tronstriden i
Tyskland ej afgjordes, ty under tiden kunde han alltmera utvidga sin
makt. Närmast gjorde han anspråk på styrelsen öfver Italien
såsom riksvikarie. Han upptog sålunda nu de föregående påfvarnes
politik att söka beröfva kejsarne deras inflytande i Italien, och
därmed framkallade han äfven ett nytt utbrott af den gamla
striden mellan guelfer och ghibelliner. De senare voro starkast i norra
Italien, där de till ledare hade Matteo Visconti i Milano och Can
Grande, della Scala i Verona, hvilka af Henrik VII insatts såsom
riksvikarier i Italien. Konung Robert af Neapel åter arbetade
nu liksom förut på att utestänga tyskarne ur Italien och bringa
halfön under sitt välde. Inom de olika städerna blossade
partistriderna upp igen.
Johannes XXII började omedelbart efter-sitt val utöfva
regeringsmyndighet i Italien. I juni 1317 förklarade han Robert af
1 Albrecht af Habsburg hade likväl anhållit 0111 påfvens bekräftelse på
sitt val ocli tagit Tyskland såsom län af påfvestolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
