Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Erik Falk. Marsilius af Padua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
ERIK FALK
och företräde framför denna, sökte Marsilius visa, att enligt den
ursprungliga och sanna kristna uppfattningen Kristi tjänare voro
utestängda från förvärfvet af världslig makt och världsliga ägodelar.
Kristus hade visserligen själf haft ali makt på jorden, men han
hade ej kommit för att utöfva denna makt bland människorna;
han tog ej något världsligt herravälde och utöfvade ingen världslig >
jurisdiktion utan underkastade sig den statsmakt, som då fanns,
nämligen det romerska kejsardömet. Det samma gällde hans
efterföljare apostlarne och alla Guds tjänare inom kristenheten.
Marsilius erkänner ej någon särskild andlig lagstiftning.
Såvida det andliga kan regleras genom lagstiftning, tillkommer denna
den världslige lagstiftaren,, folket, eller dess delegerade. Präster
kunna ej utfärda lagar med för människorna bindande kraft.
Ali jurisdiktion här på jorden tillkommer sålunda den världsliga
makten, och klerkerna skola stå under världslig domstol, när de
förbryta sig mot mänskliga lagar. Men ej nog härmed. Marsilius
säger, att ej heller en andlig får ha domsrätt öfver en annan andlig,
om den ej blifvit honom gifven af den världsliga domaren, som också
äger att återkalla den. Marsilius underkänner sålunda det
berättigade i hela det system af andliga domstolar, som organiserats
genom påfvedömet. Äfven hela äktenskapslagstiftningen hänföres
till den världsliga makten, hvarför den för påfven ekonomiskt så
viktiga rätten att meddela dispenser frånkännes honom.
Men det förekommer ju äfven här på jorden öfverträdelser
af den gudomliga lagen, af de sedebud, som Gud gifvit människorna
för att leda dem till ett heligt lif. Men ej ens i sådana frågor hade
prästerna någon domsrätt, utan den ende domaren vore Kristus.
Domen öfver brott mot gudomlig lag, som ej på samma gång voro
brott mot världslig lag, verkställdes ej här på jorden, ty Gud ville
bereda människorna möjlighet till bättring intill lifvets slut.
De andlige hade sålunda ej någon makt att förlåta synder,
ty det kunde Gud ensam göra, och han ensam kunde befria en
syndare från hans straff. Ingen andlig hade sålunda rätt att
ex-communicera, utan detta tillkom den världsliga makten eller
con-silium generale. Genom dessa läror undanryckte Marsilius stöden
för det katolska prästerskapets makt, som hvilade på deras
bestämmanderätt öfver människornas salighet.
De andligas uppgift skall däremot vara att leda människorna,
så att de blifva dugliga för det kommande lifvet. De skulle
undervisa människorna i den gudomliga lagens bud och förvalta ordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
