Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Fehrman. Lunds domkapitel och prästbildningen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.UNDS DOMKAPITEL OCH PRÄSTBILDNINGEN UNDER I7OO-TALET 2 2Q
Inemot slutet af upplysningstiden ägde den svenska kyrkan
två framstående chefsförmågor i O. Wallqvist och K. G.
Nordin. Wallqvist var biskop i Växjö, där ställningen,
såsom af Hj. NORDINS redogörelse framgår, under de första
årtiondena af 1700-talet ingalunda varit lysande. Utvecklingen
därefter har snarast gått i riktning nedåt, ty när Wallqvist
1787 mottog stiftet, finner man af hans uttalanden, att dess
skötsel under mer än 30 år varit alldeles försummad. Den nye
biskopen införde emellertid bättre förhållanden; när han efter
en 13-årig ämbetstid afgick med döden, efterlämnade han stiftet
såsom ett mönster för kyrkligt skick och god ordning. Ett af
Wallqvists hufvudintressen var som bekant den prästerliga
befordringsordningen, och denna angelägenhet sammanhängde
på det närmaste med prästbildningen. Wallqvists energi
och den noggranna uppmärksamhet, han ägnade åt saken
(J. ROSENGREN, Om O. Wallqvist såsom biskop, sid. 24 och
29 ff.) torde vara en borgen för att det på detta område
verkligen kom till stånd en uppryckning, utan att man dock därför
vågar påstå, att den höjning af prästernas kunskapsmått, som
han genomförde, fick någon längre varaktighet. —
Wallqvists store politiske motståndare K. G. Nordin
(biskop i Härnösand 1805—12), har likaledes nedlagt ett
betydande arbete för bättre förhållanden inom det prästerliga
be-fordringsväsendet och för att utrensa en massa missförhållanden.
Före sin offentliga verksamhet knuten till undervisningsintressena
såsom lektor, har han såSom biskop arbetat mycket för skolan,
och det vill på denna tid också säga för prästbildningen. I
den mån det låtit sig göra att i ett stift, sådant som Härnösands
då var, åstadkomma någon väckelse i berörda afseende, har
således äfven det nordligaste Sverige en gång under vår period
haft känning af en regim, som var något mer än det rena
stilleståndet, om ock Nordins egen teologi af den äldre
åskådningens män blifvit befunnen för lätt. Vi ha ännu ej berört
ställningen i Upsala och Lund, men man torde kunna, på
grundval af det redan sagda, fastslå som helhetsomdöme, att Sverige
under den behandlade perioden visst icke saknat biskopar med
förmåga och vilja att rycka prästbildningssaken upp ur dess
försumpning. Men dessa biskopar lia arbetat på skilda tider
och platser och i allmänhet utan egentligt sammanhang med
hvarandra samt i öfrigt under sådana förhållanden, att deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
