Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Fehrman. Lunds domkapitel och prästbildningen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.UNDS DOMKAPITEL OCH PRÄSTBILDNINGEN UNDER I7OO-TALET 2 2Q
som prästernas uppfostrare, må lämnas oafgjordt. Hans förhör
rörde sig på det kyrkohistoriska området, och detta hörde nu
en gång för alla till de försummade. P. Munck (1794—1803)
var vid sitt tillträde öfver 60 år. 1775 hade han gjort sitt
inträde i den teologiska fakulteten och han skildras såsom en af
sin tids mest framstående män vid universitetet, begåfvad med
en starkt framträdande personlighet. Med honom kom
renlärighetsintresset af den äldre stadgade typen åter i högsätet, och
det tillskrifves ej minst hans nit, att neologien ej lyckades göra
sig hörd i Lunds stift i samma omfattning som annorstädes.
Då hans verksamhet under jämförelsevis lång tid varit knuten
till den teologiska undervisningen, torde han kunna anses som
exponent för den gamla prästbildningstraditionen. N. Hesslén
hade »som vetenskapsman och som lärare vid universitetet icke
gjort sitt namn i högre grad berömdt, då han vid nära 77 års
ålder nådde procancellariatet». Som biskop har han icke ökat
sin berömmelse. Han var adjunkt i teologiska fakulteten från
1763 och professor därstädes från 1775 samt biskop 1805—1811.
Han är det första förebudet till den sjunkande nivån inom
fakulteten. — W. Faxe blef e. o. professor i teologi 1808 och ordinarie
följande år samt biskop 1811 († 1854). Att han såsom professor
fördelaktigt skilde sig från flera af sina kolleger, säger under
en dekadansperiod, sådan som den d. v., icke så synnerligen
mycket. Under hans episkopat voro nog fordringarna på de
teologie studerande stadda i ett stadigt uppsving; förtjänsten
för initiativet härtill bör dock rättvisligen tillerkännas andra,
främst M. Ahlman. — En icke oväsentlig del af Ahlmans
arbete upptogs af det s. k. prästseminariet. Hvad detta
seminarium betydde för prästbildningen, är emellertid något, som
faller utanför domkapitlets handläggning af
prästbildningsväsendet, hvarför vi här lämna denna annars så viktiga institution ur
räkningen (jfr f. ö. min Lunds teologiska fakultet på 1810- och
20-talen). — För föregående redogörelse hänvisas till S.
Caval-lin, Lunds stifts herdaminne samt M. Weibull och E. Tegnér,
Lunds universitets historia.
Vi ha anmärkt, att flera goda insatser pä spridda håll gjorts
för prästbildningens höjande. Men man får, då man följer
1700-talets svenska kyrkohistoria, ett öfvervägande intryck af att
vederbörande examensmyndigheter icke gjort hvad som kunnat
och bort göras för att hålla prästbildningen uppe. Eller rättare:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
