Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Fehrman. Lunds domkapitel och prästbildningen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t.unds domkapitel och prästbildningen under 1700-tai.et 343
ker man utan tvekan deras auktoritet till en blott auctoritas
ecclesiastica (jfr 1794), och något påstående om deras
inspiration har jag aldrig funnit, ej ens beträffande Luthers katekeser,
som ju dock på vissa håll gällt som gudaingifna. Stora
katekesen tycks f. ö. vara den af de symboliska böckerna, som man
minst kände till, något som är ganska betecknande för tidens
renlärighetstyp. Lika betecknande är det, att lilla katekesen
aldrig diskuteras vid förhören; dock får man ej likställa detta
senare med bristande kunskap om lilla katekesen, ty hvar och
en, som absolverat gängse skol- och gymnasiekurser, har säkert
haft den på sina fem fingrar. Om Augsburgiska bekännelsen
lästs i original, kan vara tvifvelaktigt, då dess text med
tillräcklig utförlighet rekapitulerats i de dogmatiska kompendierna.
Skillnaden mellan Variata och Invariata har stått fram som en
mycket viktig del af teologisk kunskap. Schmalkaldiska
artiklarna nämnas ofta, dock mest i förbigående.
En sak, som i detta sammanhang kan förtjäna märkas, är,
att ingen af de lutherska symboliska böckerna nämnes som
förpliktande läronorm framför de öfriga. Det genomgågna
materialet lämnar intet som helst stöd för H. Levins betydelsefulla
och väl genomförda hypotes om Augsburgiska bekännelsen som
själfva hufvudsymbolet och de öfriga som endast förklaringar
och utläggningar däraf. (Den sv. kyrkans bekännelse i
historisk belysning, t. ex. sid. 97 f., III, 112.) Ej ens
Konkordieformeln nämnes såsom något sekundärt. Den skiljer sig från
Augsburgiska bekännelsen blott såsom delen från det hela (d. v. s.
den afhandlar endast några af Augsburgiska bekännelsens
artiklar, jfr 1698), men någon lägre valör har den icke. Något
medvetande, sådant som det af Levin supponerade, om en
gradskillnad mellan de lutherska libri symbolici, gör sig ej någon
enda gång under i^OO-talet märkbart i Lund under dessa
förhör. Härmed är naturligtvis icke något slutomdöme uttaladt om
beviskraften af Levins argument, hvilka väsentligen röra sig på
ett annat plan. Men då man t. v. icke har någon anledning
antaga, att Lund i detta afseende intog någon
undantagsställning, föreligger dock en faktor, som betydligt försvårar
tillämpningen af den Levinska hypotesen.
Att hufvudinnehållet af symbolerna och articuli fidei varit
kändt under hela Gamla testamentet alltifrån patriarkernas och
paradisets tid, fattas som något själfklart. Triniteten kan t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
