Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Fehrman. Lunds domkapitel och prästbildningen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.unds domkapitel och prästbildningen under i7OO-talet 2 2Q
de citat ur nyare tyska författares arbeten, som en och annan
gång uppträda mot århundradets slut, äro förmodligen
reminiscenser därifrån. Frågan gäller emellertid särskildt i hvad mån
den meddelade undervisningen och de föreskrifna fordringarna
ha tillägnats. Härvid ha säkert inställt sig stora svårigheter,
dessa åtminstone delvis sammanhängande med det, som vid
denna tid utgjorde ortodoxiens stora svaghet. Ortodoxien, fattad
såsom medveten teologisk strömning, har alltid varit
reproducerande, äfven i sina ungdomstider. Detta hindrar ej, att dess
tankar en gång kunnat verka med hela styrkan af en ny
upptäckt, men tiderna hade nu förändrats. 1700-talet representerar
det stadium, då det reproducerande momentet oförminskadt står
kvar, men utan den inre spänstighet, som gjort ortodoxien till
hvad den från början var. Detta betyder alltid en nedgång,
äfven om det icke i hvarje enskildt fall har betydt den rena
motsatsen till uppriktig kristendom. Ärlig tro på en aktualitet, som
icke längre förefanns i problemställningarna, det är hvad som
lyser fram ur det genomgångna materialet äfven där det ter sig
som bäst. Under ett sådant tillstånd dämpas arbetet både för
undervisare och lärjungar. Vi ha förut nämnt, att yttre
omständigheter lade hinder i vägen för kunskapsnivåns upprätthållande.
Här möter oss en inre svårighet, som säkert medverkat i samma
riktning, om ock omedvetet. Viljan att häfda de rådande
traditionerna var ärlig; därför har man undgått fullständigt förfall
och till det yttre lyckats kanske t. o. m. bättre än hvad fallet
var på många andra håll. Man har aktning och respekt för
sina uppgifter, och därmed är den rena vårdslösheten definitivt
utestängd. Men ingenstädes visar sig något af ifver för själfva
saken eller lust för arbetet, ingenstädes märkas några spår af
att en tanke kunnat gripa eller entusiasmera. Därför härskar
öfver allt en tröstlös enformighet. Väsentligt och oväsentligt
blandas om hvartannat; det förra får ej mer af värde än det
senare. Där planlösheten i så hög grad satt sina märken,
erbjuda sig inga hållpunkter för ett teologiskt studiearbete, och
gränsen mellan kunskap och okunnighet är praktiskt taget
omöjlig att hålla uppe. Vore det, som finns kvar, resp. saknas af
svar, en tillförlitlig mätare, skulle läget lia varit alldeles
oefterrättligt. Så enkelt låter sig nu enligt min mening saken ej
beräknas. Likväl häntyder materialet i dess helhet — både det
anförda och det, som här förbigåtts — på att vederbörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
