Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Knut B. Westman. Anteckningar till svensk senmedeltid och reformation - 3. Ur Lars Siggessons anteckningsbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35_6
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
het Docter Martinus Lutter i en stad het Hislef, som han var föd i,
oc bleff han död XVIII, dag Februarii maanet, oc bleff begrauin i
Wittenberg som han först begynte at prädike, oc war hans haller
LXIII. aar daa han död bleff, och hade Gud giffuid thenne samme
man sin naade at predige hans hällige Euangelium, som i mång C.
aar hade wärid längé fordult, hiulkit Gud giffue oss sin naade som
äffter liffue, at wi maage blifue fast vid Guds hällige ord oc faste
staa i änden. Hiulkit mäk forhoppis han är när Gud.»
Det är i ali sin enkelhet gripande ord, som den svenske riddaren
på Örebro slott präntat i sin tänkebok vid budet om Luthers
frånfälle. Om han 20 år förut inte hade mycket begrepp om den nya
läran — nu vet han, att den har med sig något värdefullt, som det
gäller att stå fast vid och bevara. Det är ungefär samma
utveckling, som också hans kung genomgick; och öfverhufvud ana vi hos
herr Lars en liknande rättfram, plikttrogen, kanske icke så djup,
men ärlig fromhet, som vi återfinna hos kung Gösta. Hans knappa
och enstafviga vändningar äro så mycket mer värdefulla att ha
bevarade, som vi ju annars ha ytterst svårt att komma i direkt
kontakt med lekmannafromheten i den första generation, som i Sverige
nåddes af den evangeliska förkunnelsen.
Knut B. Westman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
