Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Emilia Fogelklou, Ur fromhetslifvets svensk-historia. I, II:1. Stockholm 1916, 1917. — J. A. Eklund, Andelifvet i Sveriges kyrka. I—IV. Uppsala 1911—1917. Af Knut B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
T.ITTER ATURÖFVERSIKTER
teol. kand. fröken Fogelklou har valt till hufvudsynpunkt själfva
fromhetslifvets historia. Genom vidsträckta studier och intuitiv
förmåga har hon mycket goda förutsättningar att lefva sig in i och
tolka den primitiva och naiva fromheten i svensk hedendom och
medeltid. Hon har gjort det med stor kärlek till ämnet och öst sina
uppgifter med fulla händer ur tryckta och otryckta källor. Första
bandet skildrar den nordiska hedendomen, trosskiftet i dess olika
faser och den äldre medeltidens förhållanden samt ger ett tvärsnitt
af den medeltida religionsåskådningen. Andra bandets första
afdelning behandlar den centrala medeltiden (1250—1350) under
rubriker sådana som: »lagarnas ande», »folkförkunnelsen»,
»kyrkoåret», »domkyrkorna», »mässan och nattvardsundret», »prelater
och domkapitel», »lärda klerker och teologiska verk», »ridderlig
fromhet» o. a. Ett rikhaltigt och väl valdt illustrationsmaterial
förhöjer arbetets värde.
För biskop Eklund är sysslandet med historien, framför allt
den svenska, ett lifsbehof just i hans förkunnelses tjänst, och han
står i främsta ledet bland de praktiska kyrkomän, som arbeta för
att i utsträckt grad få känslan af sambandet med historien lefvande
i det samtida fromhetslifvet. Hans från religiösa utgångspunkter
vunna uppfattning af kyrkohistoriens uppgift är väl värd beaktande
äfven ur vetenskapens synpunkt. Männen af facket ha alltför ofta
begränsat kyrkohistoriens område till att allenast behandla de kristna
samfundens, de organiserade kyrkornas och sekternas historia med
deras lära, kult, författning, litteratur. Jämför t. ex. hos oss
Cornelius’ arbeten. Men så visst som kyrkohistoriens vetenskapliga
raison d etre är att vara den kristna religionens historia, så måste
uppgiften bli vida mer omfattande: man måste också å ena sidan
gå djupare in i det religiösa innerlighetslifvet, å andra sidan beakta
den kristna trons relationer och verkningar ute i det allmänna
mänskliga lifvet äfven utanför kyrkors och sekters direkta verksamhet,
i tänkande och litteratur, i sed och lagstiftning, i andliga strömningar
och nationella ideal, så långt som denna tros inflytelser nå. I
synnerhet för evangelisk uppfattning af den kristna trons och
sedlighetens väsen bör detta vara påtagligt. Eklund har lifligt sinne för
denna vidare syn på kyrkans historia; det är den som går igen, då
han brukar uttrycket »andelifvet» om föremålet för sina
undersökningar och reflexioner. Också fröken Fogelklou ger ju sin
intressesfär denna vidare omfattning; den mest i ögonen fallande olikheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
