Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia (forts.) - C. Militärkyrkoordningar af 1621 års typ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2 A. GIEROW
i Regementetz åsyn då chorum är hållet», en strafform, som en
tid framåt blef bibehållen. Begås åter enahanda brott »aff en
lättferdig sedwana, eller i dryckesmåhl», är straffet böter jämte
afbön på knä under korum, såsom redan är stadgadt i Gustaf Adolfs
militärkyrkoordning. Anmärkningsvärdt är, att sjöartiklarna
behållit kroppsstraffet för manskapet: »någre slag för Masten»,
medan officerarne där dömas till böter.
För det civila livet var i detta afseende gällande Kongl. May:tz
Placat och stadga om eder 1665, hvars förra del stipulerar straff
för svärjande »wid Gud, dhen helige trefaldighet, wid Gudz pijna,
såår, kraft, sacramente, död, blod, himmel, element».1 Straffen
för eder kunde i sista hand efter föregångna varningar, böter och
fängelse skärpas till landsflykt och, om svordomen hade hädelses
natur, ända till afrättning. Det var i det stora hela samma stadga,
som gick igen i 1687 års motsvarande förordning. I dessa båda
lagar nöjde man sig ej längre med föreskriften i prästerskapets
privilegier om dessa måls handläggning af sockenstämman, utan
stadgades där deras hänskjutande till världslig domstol i händelse
af brottets upprepande. I sistnämnda kungl, förordning, § 6 heter
det: »The som så intagne äro af bitterhet och lättfärdighet til Guds
Namns missbruk, banskap och svordom, at hvarken lära eller
varning, böter eller häktelse, kunna dämpa theras vanart och
arghet, böra såsom förhärdade och halstarrige syndare, i
Gudfruktigt och ärbart folks umgänge intet lidas, ej heller uti någon
Wår eller Wåre undersåtares Tjenst brukas, utan ändteligen, när
alt hopp om bättring är ute, drifvas i Landsflycktighet, på visse
år, eller alt framgent, som saken och omständigheterna thet
medgifva. Men then som så öfvergifven och ochristen är, at han
grofve-ligen häder och försmäder Gud, och varder lagligen öfvervunnen,
skal utan ali Nåd straffas till Lifvet »,2
Sjöartiklarnas bibehållande af kroppsstraff för förbrytelse af
detta slag har sin motsvarighet i den ofvan citerade förordningen
af den 17 oktober 1687, hvars § 2 inskärper hos alla, som »äga
magt och rätt öfver någon at bjuda och råda», att i detta stycke
1 Citeradt efter E. IviNDERHOtM: Om norrländska kyrkostadgar
(Kyrko-historisk Årsskrift, 12 årg.), Uppsala. 1911, sidd. 39 f.
2 Citeradt efter Sveriges kyrkolag af år 1686, utg. af A. J. Rydén,
Göteborg 1861, sid. 441.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
