Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia (forts.) - C. Militärkyrkoordningar af 1621 års typ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA MI LITÄRKYRKO VÄSENDETS HISTORIA
2 3
I en särskild paragraf utvecklas ytterligare skeppsprästernas
tjänstgöringsplikt beträffande gudstjänsternas förrättande och
sjukbesök i själavårdande syfte, och till sist inskärpes hos dem
skyldigheten att utan försummelse villigt utföra, hvad deras ämbete
och tjänsteplikt af dem gemenligen fordra. Straff för försummelse
i sådant afseende stadgas i kyrkolagens kap. 17 (Om Sjukas och
Fångars besökning), § 2: »Prästerna skola ock sjelfve vara villige och
redebogne, at besöka the sjuka när the få Socknebud, och måge
therifrån ingalunda undandraga sig, med mindre the äro i sotesäng,
eller bevisa en fullkomlig ogörlighet. Befinnes eljest någon hafva
uteblifvit, af vårdslöshet och försummelse, tå plickte han första
och annan gång, med hälften af alt sitt underhåll thet året, til
Kyrckan; och om han tredje resan thermed beträdes, skal han
al-deles afsatt jas. The skola ock ofta okallade besöka the sjuke,
särdeles the fattige, och af et Christeligit uppsåt, them tröst och
tjenst tilbjuda.» Vidare i kungl, brefvet den 13 oktober 1696:
»Försummar Prest att hålla Gudstjenst på en ordinarie Bön-,
Helg-eller Högtidsdag, mistar han en half del af sin årliga inkomst».1
Denna paragraf erhöll sedermera sitt komplement genom
kungl, brefvet till samtlige hofrätterna den 12 december 1741,
hvari stadgades, att dylika mål skulle höra under häradsrätten och
icke under konsistorium, då »de mål allenast, hvilka äro klara
eller tillstådda och ankomma på en allvarsam åtvarning eller några
månaders suspension, kunna af konsistorium afgöras ». Detta
stadgande ansågs emellertid från prästerligt håll högst otillfredsställande
och befanns snart kräfva en modifierande tolkning, hvilken också
gafs genom kungl, brefvet den 16 augusti 1749, hvari stipulerades,
att angifvande af sådant brott borde ske i konsistorium, »så att
presten må kunna dit inkallas och i fall han då sådant sjelf tillstår
eller det målet eljest är så klart, att något undersökande eller hans
öfvertygande icke är nödigt, då må konsistorium sådant afgöra;
men så framt målet på något sätt är tvistligt, så att prästen antingen
nekar till gerningen eller förebär någon ursäkt, hvarom lagligen
ransakas skall, eller att en sådan präst tredje resan dermed beträdes,
hvarföre han bör från tjensten dömas, då bör sådant ske af
vederbörande domstol».
I artiklarna om prästs brott mot renlärighet eller mot fordran
1 Anförda uppl. af kyrkolagen, sid. 117.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
