Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Yngve Brilioth. Två svenska biskopsprovisioner på 1460-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
I I I
det här är fråga om — behandlades saken först i
kardinalkollegiet, hvarvid en kardinal fungerade som föredragande.
Denne hade sedan naturligtvis anspråk på att bli ihågkommen,
och äfven hans tjänare och omgifning skulle ha drickspengar.
Det är betecknande att dessa — mutor, om man så vill —
upptogos på expensräkningarna bredvid de fastställda kanslitaxorna
och andra dylika afgifter. Så se vi hur Birgerus Magni fick
betala till den kardinal, som befrämjat hans sak (»promotori»),
28 gyllen (den största posten på hans räkning) och till dennes
»camerariis et familie» 10 gyllen. Om utgången i konsistoriet
gafs meddelande till kansliet genom en ccdula consistorialis.
Kardinalkollegiets notarie, som i regel utfärdade denna cedula,
hade gifvetvis också kraf på ersättning.
Nu följde proceduren i kansliet, försvårad och försinkad
därigenom, att expeditionsdagarna här endast voro tre i veckan:
tisdagar, torsdagar och lördagar.1 Den var fördelad på två
afdelningar: abbreviatores och scriptores. Abbreviatores
förfärdigade först, som det synes under protonotariernas öfverinseende,
ett kort sammandrag, littera minuta. Detta skulle sedan bäras
till den byrå, där scriptores litterarum apostolicarum residerade.
Dessa, som voro 101 till antalet, utsågo bland sig för en tid af
tre månader den funktionär, som kallades rescribendarius2 eller
distributör. Denne tilldelade någon af scriptores brefvet ifråga
genom att skrifva dennes namn på minuta. Nu var det af vikt
dels att få en skicklig skrifvare, dels att se till, att de
barbariska namnen i brefvet, hvilka kunde falla lika besvärliga för en
italienares penna som för hans tunga, blefvo rätt stafvade.3 När
sionen. Ein Beitrag 21er Diplomatik der Papstiirkiinden des 14. wid 13.
Jahrhunderts (Quellen und Forschungen aus italienischen Archiven und
Bibliotheken, herausg. v. K. Preuss. Historischen Institut in Rom, II), s. 3 ff.
Schmitz-Kallenberg, Practica Canceltariae apostolicae sacc. XV. exenntis,
s. 16 ff.
1 Haller, a. a., s. 6.
2 Schmitz-Kallenberg, a. a., s. 24 f., Tangl, Das Taxwesen der
päpstlichen Kanzlei vom 13. bis zur Mitte des 13. Jahrhunderts
(Mitthei-lungen des Instituts für Österreichische Geschichtsforschung, XIII), s. 49 ff.
3 Detta gällde främst vid provisioner till lägre ämbeten, då dessa
pro-visionsbref ofta innehöllo ett flertal namn på exekutorer m. fl. Det heter
härom i den handbok för supplikanter från slutet af 1400-talet, som
Schmitz-Kallenberg utgifvit (a. a., s. 25): »Sed diligenter adverte; quia Italici non
possimt bene scribere nomina Almanica, ideo necesse est, quod scriptor alta
voce de sillabica ad sillabicam scribat nomina . . .» Felskrifning vållade
dröjsmål och utgifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
