Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Underrättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN I 2 I
idén att illustrera dem med samtida kyrkmålningar och
skulpturer. Inledda af berättelser om Vår Fru och Vår Herre komma
här ett 60-tal legender om utländska och inhemska helgon,
af hvilka många höra till medeltidens mest kända och kära.
Textförklaringar meddelas i slutet af andra bandet. Den
viktigaste källan har varit Fornsvenska legendariet. Dettas
historiska ordning mellan helgonen har icke iakttagits; de ha
placerats i bokstafsordning. Ett och annat kunde man ha önskat
sig annorlunda; så har stundom af utrymmesskäl en sekundär
legendversion valts i stället för den ursprungligare; i något fall
ha illustrationer till bekanta legender medtagits utan att
legenderna själfva äro med (legenden om det heliga korset, S.
Gre-gorii mässa, Stefanus protomartyren). Bristfälligheter i
öfversättningen finnas här och där. I Eskilslegenden s. 273 står
t. ex. »in caulis gregis dominici» öfversatt med »i
dominikanernas fålla» i st. f. »i Herrens hjords fälla»; endast det senare
ger mening, då uttrycket är en omskrifning för den i
Eskilstuna till martyrens ära byggda kyrkan. I Botvidslegenden s.
257 står: »Medan nu den helige Botvids kropp låg i grafven,
kom hvarje år en stor fruktan och bäfvan» öfver hedningarna;
det bör vara »under nämnda åri> (per annos supradictos,
nioårsperioden före hans translation). På samma sida innebär
öfversättningen, »de som under danserna knifskurits» ett
utplånande af en kulturhistoriskt intressant detalj i originalet; där
står nämligen »saltantes seque ipsos conscindentes», d. v. s.
»de som under dans sargade sig själfva» — någon hednisk
gillesed, hvars utöfvare enligt legenden ej kunde finna bot utan
anropande af S. Botvid. — På det hela taget äro i hvarje fall
utgifvarna att lyckönska till det värdefulla verket.
— Under vårmånaderna 1918 anordnades af museimän och
konsthistorici två mycket betydande utställningar, som erbjödo
en större allmänhet gynnsamma tillfällen att tränga in i gångna
tider af vår kyrkas lif — Birgittautställningen i Nationalmuseum
i Stockholm och utställningen af uppländsk kyrklig konst i
Gustavianum i Uppsala. Riksantikvarien B. Salin var
initiativtagare till den förra, ehuru det på grund af sjukdom ej
förunnats honom att lägga sista handen vid den. Den senares
spi-ritus rector var prof. J. Roosval.
Birgittautställningen var mindre, men mera samlad genom
koncentrationen kring sierskan och hennes verk. Från de få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
